Linus har fångat det perfekt! Ligg kan han också. Stanna kvar funkar i evigheter. 

Här sitter alla fyra och väntar på kvällsmat!   

Idag åkte vi ut till Oboy. Det tar ungefär 20 min enkel väg dit och halva vägen levde Linus rövare där bak. Men vi lät honom hållas och då la han sig ner och somnade. Väl där käkade han hästbajs och rullade sig i massa mumma. Hästarna fick varsitt BAFF men han skötte sig verkligen ypperligt! 

När vi kom hem så blev det snabblunch, klippning av Magnus och lilla Linus däckade mitt på golvet. Han var så sömning efter timman hemma så jag tänkte att det var väl lika bra att lämna honom hemma. Han och Eddie fick vara i köket och Ia i resten. Hon behöver inte stängas av. Vi var väl borta i 40 minuter ungefär och möttes av alla tre vid dörren. Eddie är duktig på att forcera galler. 

Linus var lugn men skällde ut oss lite. Sen dess har han gnagt lite på ett ben och sen somnade han igen. Duktig liten Linus! 

Jag har ju haft både ock. Inte så många valpar själv utan det var ju först Alfred, sen Eddie och nu Linus. Däremellan har jag jobbat med omplaceringshundar och träffat hundar i olika åldrar. För några år sedan kunde jag inte tänka mig en valp. Varför liksom? Det finns så många hundar som inte har ett hem och som behöver en trygg familj att landa hos. 

Jag trodde aldrig, då, att det skulle bli mer än 8 år med Ratto. Han har verkligen varit en hund i särklass. Så otroligt mycket MER jobb än en valp. Men klart värt det, det är inte det. Ia är också en omplaceringshund. Hon föddes på en golfbana med sina syskon, kom till SOS hundhem och blev sedan "adopterad" nere i Spanien. Några månader senare kom en kvinna till hundhägnet och ville lämna en hund hon hittat på gatan, det var Ia. Hon kom till mig som 7-8 månader gammal. Hon var redan då den snällaste man kunde tänka sig. Men så rädd, för allt! Hon hängde på allt vi gjorde så länge de andra hundarna var med. Värst var hennes blodiga diarréer. Hela tiden kom dom. Vi var hos massa veterinärer och ingen kunde hitta något, alla tyckte det var obehagligt eftersom hon är en import och tyckte att jag skulle avliva. Men det gjorde jag ju såklart inte. 

Under sommaren bodde hon hos pappa med Eddie och när jag kom hem var hon bättre i magen men hade fläckar på hela halsen. Hon fick behandling för leischmanios även om testerna visade negativt. Ett halvår senare tog jag tester och då var hon positiv, sen testade jag ett år till och då var hon negativ. 

Tror det där positiva (högre nivåer egentligen- finns inget pos. neg. utan skalor). 

Sen har jag ju haft en drös jourhundar däremellan. Min första var Fuzzy. Hon var en podenco som omplacerades pga för kort urinrör. Ägaren hävdade att hon var inkontinent. Hennes plockade jag upp på en parkeringsplats och sen skrevs hon över på mig, fast egentligen skulle jag ha varit ett avlastningshem. Hon var en katastrof i psyket. 

Första dagarna sprang hon utmed väggarna, hon tog sats om hon skulle genom en dörröppning och var livrädd för spisen. Ute slängde hon sig in i buskar och fick panik konstant. Jag hade två halsband och en sele och koppel till allt när vi var ute, helt livrädd att hon skulle komma lös. Efter några veckor förstod hon att hon skulle få stanna tills rätta hemmet dök upp och hon visade sin underbara personlighet. Intressenterna strömmade faktiskt in, men ofta var det "jag-vill-rädda-hunden-folk" och det var inte vad hon ville ha. Hon var nämnligen så otroligt personlig så hon fick välja själv. Hon visade sina absolut värsta sidor för alla. Vi hade väl träffat en drös av folk och jag började fundera på om jag kunde ha tre hundar..... ibland fyra. Sen en dag så ringde en kvinna från Kristianstad. Hon lät helt perfekt. Hon och hennes man flög upp till Stockholm dagen därpå för att träffa oss och jag förberedde henne på att Fuzzy skulle slänga sig in i buskar och sen göra sitt bästa för att agera monster. När vi mötte dom nere vid stationen så gav jag kopplet till Maria och Fuzzy fortsatte gå fint bredvid henne. Hela vägen hem till oss. Sen kom hon t o m ut i vardagsrummet och sa att "jag vill bo hos er". Så Fuzzy fick flytta till sin familj. Hon led inte av något kort urinrör och hon var inte inkontinent alls, hon var stressad och missförstådd och väldigt, väldigt rädd. Hos Maria blev hon förstådd, älskad och fick vara sig själv. I höstas fick hon somna in pga ålder.   

Efter henne kom .... hmm... nä nu står det till. Holly kom i november det året. Hon flyttade till syrran och hennes familj efter nyår. Holly var egentligen min egna men hon och Ratto var så himla lika och krävde att få vara bebisar båda två, vilket inte gick så bra. Acifa med familj föll direkt för lilla tokan och nu har dom väl haft henne i 7 år tror jag. 

2006 tog jag en rumän i jour. Mitt största misstag. Han var osäker och rädd och mitt knä hamnade mellan. Där blev jag biten för första gången av en hittehund. 

Strax efter kom Suki. Salukin! Stora, enorma kärleken! Hon placerades efter några veckor och fasen va jag ångrade mig. Hon hade ju lite issues som att välta blommor och massakera hemmet när hon var själv. Men jag plockade bort blommorna för hon ville ju ha en utkiksplats! Hursomhelst så ringde jag till matten på sommaren där och bad om att få tillbaka Suki. Men allt gick så bra så det ville hon inte. Det var väl i augusti tror jag. 

I oktober fick jag ett samtal om att om ingen hämtade Suki så skulle hon avlivas. Gah, matten fick komma med Suki till mig direkt och jag tog över henne. 

Efter nyår fick jag jobb och det blev svårt med hundvakter. Tyvärr, och jag skyller på min omgivning, så pressades jag till att omplacera någon av mina tre. Så snubblade jag över en dagisfröken som berättade om hennes barns barndomsvän som sökte saluki. Fick kontakt med J och vi träffades väl i mars tror jag. Suki fick prova på att bo hos dom vilket gick både bra och dåligt. En soffa strök med men det gick bättre och bättre. Hon fick stanna där och vi har fortfarande kontakt (Emil och deras son är födda med en veckas mellanrum och går på samma dagis nu). Suki är lycklig och då är jag också lycklig! 

Just ja, glömde ju den tokigaste av de alla. Rambo. En liten chihuahuakorsning som var rabiat mot allt i sin omgivning. Han var hos oss när jag väntade Coralin. Kommer aldrig glömma hur cool Eddie var när vi släppte ihop dom. Rambo var alltså helt galet värdelös på hundspråk. Han attackerade fötter, hundar, allt! 

Hursomhelst, han var i köket och vi släppte in Eddie. Han flög på Eddie men bet inte hål, det var undefär som en gurglande irriterande sak som hängde på sidan av Eddie. Eddie stod blixtstilla och bara väntade. Rambo hängde på sidan och högg mot halsen men fick ingen respons alls. Eddie använde massa lugnande signaler och gick sakta sakta genom köket med Rambo på sig. Rambo lät hela tiden som ett litet monster! Eddie satte sig till slut ner och bara ignorerade Rambo. Det var så himla häftigt! Ett sådant där AHAAAA! Efter några veckor så lekte dessa två som galningar! 

Vi hade ju flera men nu orkar jag inte rabbla fler idag. 

Det är ju rätt mycket jobb med dessa omplaceringar, oavsett bakgrund. 

Med en valp är allt så fräscht! Inga galna invanda beteenden ! 

Jag tycker att det är helt fantastiskt att ha valp igen, så lätt och så roligt! Visst knipsade han min sladd förra veckan men det är så harmlöst, så oskyldigt. Det finns inget problembeteende bakom allt han gör utan han provar vad han kommer på helt enkelt. Han är glad och positiv och inte rädd för att uppleva världen! 

Det är så häftigt! Och så skönt!!! 

Kom just in efter lite hundaktiviteter. 

Började med att lägga två rätt korta spår, ett åt Eddie och ett åt Ratto. 

Sen hämtade jag Linus och vi gick upp mot centrum. Han gick lös (som vanligt) men så närmade sig en man med sin hund (ser ut som en leonberger/rottis) men han verkade ha stenkoll på hunden, på avstånd ivf. Ställde oss på en bro och tittade på bilar som åkte under oss, det var spännande!!! Sen kom hans lydiga hund springandes väldigt olydigt *suck* och han efter och då såg jag ju att han inte var direkt nykter. 

Raggel raggel och värsta stanken. Tiken BAMBI var en Rottis/Schäfer på 11 år som ALDRIG bitit, hävdade han många gånger. Däremot skrämde hon slag på LÖSA Linus som var nära att springa ifrån mig. Ajajaj, men han är så jävla bra så han insåg att tryggheten var ju hos mig så han sprang och satte sig bakom mina fötter. 

Sen gick vi vidare och mr raggel följde glatt efter och gaggade om ditten och datten. Linus viftade på svansen och brydde sig inte ett skvatt om den där monsterstora hunden mer. Lös igen och vidare mot centrum. Väl där kopplade jag honom faktiskt för helt hundra är han ju inte på inkallning, efter en vecka liksom. Vi strosade runt och han tyckte att det var jättespännande!! Inget läskigt allt utan bara roligt! 

När vi skulle gå hemåt så såg jag att bussen var på g. Så jag frågade om vi kunde åka en hållplats, vilket vi kunde, gratis alltså (hade inte busskort med mig). 

Linus gick på själv och viftade på svansen. Sen gick han bakom mig ända längst bak i bussen, över den där snurrplattan utan att ens höja på ögonbrynet. Sen satte han sig vid mig och stirrade på mig. När det var dags att gå av så tyckte han att dörrarna öppnades för fort men det var inget farligt. Utanför fick han rallyattack och dundrade runt som en galning!!!! Söta! Så himla duktig! 

Nästan hemma mötte vi resten av släkten och då tog jag Ratto först. Han klarade sitt spår galant!!! Han är klockren! Fast går på väldigt fort! 

Eddie blev katastrof, han tappade flera gånger, blev störd av barnens lek och bus och skratt, samt tog en bajspaus! Men han hittade musen till slut och det var ju viktigast! Vi får spåra lite oftare och med mindre störningar helt enkelt... tills vi kommit igång igen. 

Har spenderat morgonen i sängen/soffan (där jag är nu) och läst gamla kompendium. 

Det mesta tycker jag inte är så bra längre. Det är så mycket handsignaler och ordkommandon hela tiden. Men samtidigt så är det ju basic inlärning. Och jag har ju sett att det funkar. 

Sen är det, enligt mig, mycket roligare att shapa fram lydnad och kommandon. 

Några av "stolparna" under valpkurs: 

Rumsrenhet.
Gå ut efter lek, mat/dryck, sömn/vila. Gå till samma ställe/gräsplätt varje gång i början. Ignorera olyckor, BERÖM ute! Om valpen är tränad att gå på tidningar så är det smidigt att fortsätta med det inne, minska ner på antal successivt.

Ensamhetsträning.
Tänk på: Börja med väldigt korta stunder, slänga soporna är en klassikertid. Lämna aldrig valpen när den sover, ha istället ett ”går-hemifrån-kommando” t ex kommer snart eller vakta huset. Lämna hemmet i normalt skick, dvs med radio på, lampor tända, någon leksak framme. Glöm inte att valpen ska vara rastad, matad och lugn när du går.

Vila.
Valpen behöver sova mycket och ofta. Alla i familjen måste respektera valpens sömn. Låt valpen ha en egen säng/plats att sova på. Gärna i en lugn vrå, men stäng inte ute valpen från familjen.

Trygghet.
Nu har du tagit dig an din lilla sötnos och den har fått lämna sin trygga mamma och kennelmatte/husse. Tänk på att vara lugn, stabil och att inte utsätta valpen för intryck som den inte kan hantera. Allt är nytt och alla intryck måste smältas i form av vila.

Aktivering och motion?
Äntligen är valpen hemma! Barnen är överlyckliga och det ska läras in massa nya tricks och konster på en gång, eller?!  Egentligen behöver valpen inte någon motion alls det första halvåret. Större raser kan behöva upp till 2-3 år innan skelettet är färdigvuxet. Promenadmässigt så räcker det med ca 10 minuter till en valp på 3 månader (av flatte-storlek).
Aktiveringsmässigt så räcker det med de viktigaste kommandona såsom sitt, ligg, stanna samt inkallning. Utöver det kan man lära in ett tricks eller två. Glöm bara inte återhämtningen!

Social träning.
Här har du som matte/husse en viktig roll. Du bestämmer vem som ska få hälsa på din valp. Välj hundar med bra, säkert språk. Tänk på storlek, ras och hur din egna valp leker innan ni släpper ihop hundarna. Ett tips om din hund utsätts för många människomöten är att träna in handen på hjärtat eller hälsa fint. Om barn vill hälsa så kan en vuxen lägga barnets hand i sin egna och på så sätt vara en länk mellan valpen och barnet. Lämna aldrig barn och valp/hund ensamma!

Miljöträning.
Fikaträning är jätteviktigt för en liten valp. Dels för att uppleva olika miljöer men också för att träna på att vara passiv i olika situationer. För en stadshund är det ren och skär aktivering med nya dofter och intryck att komma ut på landet. För en lantishund är det minst sagt tuff aktivering att åka till stan och ta en fika. Både ock är väldigt viktigt.
_____

Möta hundar och människor.
Aldrig klappa ovanifrån- kan upplevas som påträngande
Vuxens hand under barnets
Gå i båge runt mötande hundar
Tvinga aldrig hunden att leka- inte med människor, hundar eller andra djur
Män har mörk röst, svår att hantera för många- låter som morr
Språksvårigheter:
* kuperade- ingen svans, kanske inga öron
* Mörka hundar,  dalmatiners, långhåriga hundar m fl svåra för hunden att läsa.
* ridge
* ovana vid andra hundar, dåligt språk

VÄLJ ALLTID NOGRANNT VÄNNER TILL VALPEN!

______

Lugnande signaler.
* slicka sig runt munnen
* gäspa
* sätta sig
* lekinvit
* lyfta en tass
* lägga sig
* titta bort
* kind bort/sidan
* blick
* sträcka sig
* frysa
* gå sakta
* vända ryggen till
* gå i båge
* smacka
* nosa
* kissa
* splitta/ gå emellan

När visar hunden en lugnande signal:
* träffar nya bekanta
* rädd/osäker
* visar att den är snäll
* för att lugna sig själv
* mot konstiga /okända saker

VI KAN OCKSÅ ANVÄNDA OSS AV SIGNALERNA MOT HUNDEN

_______

Funderar på att lägga upp lite olika teman för veckorna. Skriva om stress, kontaktövningar eller vad som helst här i bloggen. Hundrelaterat alltså. Privata dravelinlägg kommer jag lägga under rubrik "Personligt" och sätta lösen på det. På så sätt så blir det lite lättare att hitta det som är intressant/ointressant som läsare. Och jag slipper ha två bloggar......   

Måste ju skriva ner vad vi gjort på denna vecka vi haft Linus. 

Fotgående- check, går knappast att ha bättre följsamhet!!

Sitt- check

Inklickning- check

Godis under plåtlock, platslock, burkar m.m - check

Dammsugare och mopp- kul första gången men det har ju blivit ett par vändor- check

Okey det var jobbigt med alla check, så vi har också: 

lämnat 50 minuter och det gick bra, varit i stallet två gånger- gick jättebra, åkt bil flera gånger- går bättre och bättre. Han har också rymt en miljon ggr från tomten men kommer in igen när man ropar. 

Han har burtränats inne och det är inga problem att stänga eller så nu. Musik, tv, dator är inget han reagerar på. Han har tuggat av en sladd, annars har han inte tagit sönder något. Jo, halvmassakerat en blomma. 

Han har börjat skälla mer och mer, men inte överdrivet. Sover gott om nätterna och tjatar inte så ofta längre på att komma upp. Det var mest första nätterna och på småtimmarna. morgonmys ju! 

Varit med på hindersmässan, träffat massa människor, har massa möten med barnvagnar, folk, hundar - bryr sig inte ett skvatt. 

Har fått dille på att bajja på en av Emils mattor. Annars säger han till när han vill bajsa, kissa gör han hela tiden och överallt,på tidningar. 

Har ett otroligt föremålsintresse och hämtar leksaker om man kastar, men lägger dom inte hos mig, utan bredvid. helt okey! 

Sitter snällt och väntar innan vi går ut, innan vi går in, om jag stannar osv. 

Tycker att han är exemplarisk! 

Jag är väl världens tråkigaste valpköpare!? 

Jag har liksom inget att gnälla över... eller okey, bara för att gnälla så kan jag berätta att jag kliver i kisspölar ofta vissa dagar då. Men han är så himla lätt att leva med. Han är snäll och gosig som en liten björn. Mjukare ullpäls får man leta efter!! Han är så otroligt snabb på att förstå saker, rutiner och hur det funkar. 

Idag vaknade jag ju och spydde, sen spydde jag igen och sen igen. Han traskar efter till toan, lägger sig utanför med nosen på tröskeln och väntar. Sen traskar han efter. Han lägger sig nedanför sängen eller soffan eller stolen där man är. Sover eller så ligger han och tittar. Han jagar inte katterna, han säger egentligen till när han vill ut varje gång, bara det att man måste ju SE och HÖRA också. Vilket inte alltid är det lättaste med resten av familjen kaos att hålla reda på. 

Med mig går han lös på promenaderna. Han är lyhörd och viker inte av alls. Toppenhund! Igår var jag tvungen att lämna dom en stund, alla fyra. Skulle till banken och där har jag inte en chans att se vad dom gör i bilen heller och jag tror att det är bäst att lämna alla fyra ihop första gångerna. Ivf så var dom själva i ca 50 minuter. Och grannen över hade nyckeln hit och lyssnade efter "missljud". Det hade varit tyst och lugnt hela tiden! Och när vi kom hem så var alla glada men inte stressade, inte skälliga. Så himla skönt!! 

I veckan som kommer är Magnus i Ängelholm och jag ska försöka miljöträna valp så mycket som möjligt. Gå på stan, fika och slappa. Det blir nog roligt. Måste ju åka buss och sånt också... det blir roligt. Jag som aldrig åker. 

Ratto mår bra och dom andra busarna också. Dom sover lite hårdare nu sen Linus flyttade hem, jobbigt med lillbrorsa ibland. Coralin håller med :P