I fredags fyllde vår prins Linus 2 år! 
På ett sätt känns det som att det gått så fort, men samtidigt har ju mycket, mycket hänt under dessa år. 

Det började för 2 år sedan, lite drygt, när Cissi väntade på sin tikvalp från Beates kull... själv satt jag och följde förlossningen då Cissi var på föreläsning. Plutt nr 4 var Linus, den mest svarta. 
 
När han var 5 veckor åkte jag ju med Cissi upp och hälsade på de små sötnosarna! Han var helt klart min från sekund 1! Kliché eller inte, han valde faktiskt mig! Jag hade ju tingat en annan valp egentligen! 
 
6 veckor gammal var han såhär söt, intresserad och nyfiken av omvärlden. Egenskaper som jag värderar högt! Han fenomenala sätt att hantera allt nytt får mig fortfarande att ramla baklänges. Kanske blir det så när man haft så många osäkra och rädda hundar genom åren. Linus har aldrig varit rädd för något, han är så nyfiken och framåt så det är bara att njuta! 
 
När han var 8 veckor hämtade vi hem honom. Han var ju som ni kanske kommer ihåg, både en liten terrorist och samtidigt världens lättaste. Han tuggade av många, många, många dyra sladdar, men hans psyke har alltid vägt upp sådana små misärer. 
 
Hur söt får man vara på en skala?? 

             
Under 2011 hann vi med mycket. Trots många, för många, utredningar av hans mage, så minns jag året med glädje. Han lärde sig bada av Ratto, han lärde sig posera i köket (Hmmmff), han spanade på höns hos Beate, undrade vart hans julkalender var, var på många valp/släktträffar, poserade med Eddie, tränade inför ett aktivt liv! 
 
I januari i år var det en trio vi hade, trots många slagsmål mellan honom och Eddie så var det stundtals lugnt. Den här bilden är tagen i januari, då vi hade Kita, Eddie och Linus. 
   
Februari och mars var tråkiga månader, eller Linus hade det kanske rätt gött ändå. Jag hade ju gips och kunde knappt hålla honom så med mig var det trickträning och inget annat som gällde. Ståbilden är från mars, då hade han börjat se vuxen ut tycker jag. 
            
I april var det dags för MH, något Linus fixade galant. Han gjorde, enligt mig, bästa tänkbara MH för att vara han! 
Dagen var ju lite kaos eftersom mamma fick hjärtinfarkt samma morgon, så jag såg ju ut som en skata! 
 
I maj kom äntligen våren! 
   
Juni i stugan! 
         
Juli bestod av spårträning, hundträffar, rätt ok harmoni mellan grabbarna också... 
   
I augusti var det livsnjutaren på högsta nivå...och ett ok L-test avklarades! 

   
I september var vi på räddningshundsdag! Linus briljerade!!! 

       
Oktober och november, hmm... vart tog dessa månader vägen? 
Snygg är han nu ivf, snyggast!! 


         
Sist får ni lite bilder på honom som 2-åring! Och som den snöhund han är så njuter han i stora drag! 

Idag är det examination! Känns skapligt jobbigt måste jag säga! Och imorn är det basar på skolan, ska stå och sälja smycken. Hoppas på stor vinst såklart, men får väl vara nöjd om jag går plusminusnoll! Brukar inte bli mer än 500-800 kr och i år har jag köpt mycket nytt material så det känns nästan onödigt att sälja!
På söndag är det kalas och middag hos grannarna och sen börjar en ny vecka!
Ikväll ska jag bildbomba, för idag fyller världens finaste ufohund 2 år!!!! Grattis mitt hjärta!!! (Linus)

Vi har ju letat efter ett nytt hem åt Linus sen i somras. Det har varit rätt många intressenter och han har ju varit på prov hos några. Men han har en gräns, några av er kanske känner igen den, efter en vecka orkar han inte längre. Han orkar inte hålla fasaden uppe och allt vi upplever som lätt med honom (förutom att han skäller så är han ju världens lättaste) upplevs som jättejobbigt. Sen kommer han hem och sover i en vecka. Han var hos ett par i 2,5 vecka och alla var helt slut:/ här hemma är han liksom inte svår någonstans. Han ger allt, alltid! Men svår? Har jag format en svår hund? För hans bröder verkar ju inte svåra?
Eller är han svår om man inte känner honom?

Eddie har ju också en gräns, hos pappa orkar han en vecka, Max två! Samma hos mamma. Det är som att de håller en fasad när de lämnas bort, sen kommer de hem trötta och nöjda!

Bambi har aldrig sovit borta, hon är ju en bebis fortfarande. Hon fungerade bra i stugan däremot och är rätt nöjd så länge hon är med oss.

Men är det något man formar fram? Att man präglar sina djur så att de får anstränga sig i andras miljöer?
Mina hästar är likadana, alla mina djur är mattiga och vill bara ha mig/oss!

Jaja svammel deluxe!
Tränade med Linus förut och red lycka! Bra dag förutom att coralin är hos mormor och jag saknar henne! Magnus är sjuk så han och Emil sover! Hundarna sover också:/
Trååååååk!

Eller vad jag tänker faktiskt!
Igår flyttade jag tillbaka Lycka till Oboys stall. Magen känns redan lugnare och jag känner ett lugn över att ha dom där faktiskt, konstigt nog!
Oboy är bättre, eller helt bra faktiskt! Han går i stora vinterhagen (8hektar) med fri tillgång, lycka går också där nu. Hon är så himla rolig, springer in i transporten och är så himla lätt! Hon blev jätteglad över att vara tillbaka!!!!!
Idag tänkte jag ge mig ut och träna sök med den svarta blubben och sen ska jag rida! Har varit sjuk en vecka och det märks på min vilja nu!!!

Linus väger fortfarande 22 kg och är 52 cm hög när han säckar ihop och typ 58 när han blåser upp sig :P
Bambi som nu är 9 månader väger 11,1 kg och är 47 cm hög!
Hon är fortfarande åksjuk och en liten fjant bland nytt folk. Kravlar runt och visar magen i nya grupper och är den där hunden folk vill men inte får hälsa på! Annars har hon lärt sig inkallning och kan nästan sitt. Hon är en jäkel på problemlösningar och spårar som en dammsugare! Men lydnad är inte hennes grej :O
Linus får inte spåra nu utan bara träna sök, lydnad och allt annat. Mest skulle han behöva valium efter den här veckan, noll träning har det ju blivit:(

Coralin sover hos mamma i helgen, hon fick ett eget nr igår och är så glad, för nu kan hon ringa oss när hon vill :)

Jag älskar ju pussigulliga filmer och nu när jag varit sjuk (dunderförkyld) i några dagar så har jag frossat! 
Bra film : 
http://viaplay.se/film/a-lot-like-love
A lot like love! 
Den utlovade redan från början romantik och tårar, me like! Och den levererade också :) 
Sen har jag sett fler bra filmer:
The Hole
Boog och Elliot 1-3
Tintins äventyr : Enhörningens hemlighet


Sämre filmer jag sett dessa dagar :
Suburbian girl
I dont know how she does it
Friends with benefits (riktigt asdålig) 

Eddie är ju absolut inte skotträdd, inte någonstans. Vi har ju sedan många år tillbaka gett upp det där med "fira in nya året" då jag/vi alltid haft djur omkring oss som behövt lugn och ro. Skulle aldrig våga lämna hundarna hemma, även om de är lugna! 
I år funderar jag lite på hur det kommer bli med hundarna. Linus var ju bebis första året, förra året var han hos Beate då det redan då var gruff mellan grabbarna. I år kommer vi troligen ha alla tre hemma. Bambi är ju rätt osäker för övrigt, eller rent generellt skulle man ju kunna säga. Jag vill aboslut inte riskera att hon stressar upp Linus eller tvärtom, de är ju rätt unga båda två och det får bara inte komma några rädslor på Linus! Så är det bara! 
Så vad göra, preparera Bambi med lugnande i förebyggande syfte? Fördraget, lugnt, distraherande ljud kommer vara på, det är regel här. Nozinan eller vad ska man ta? Eller köpa megabenen och chansa på att hon är cool ändå med stöd från grabbarna? 
Aja det lär väl märkas innan nyår om hon är skotträdd, här brukar de börja smälla senast i december ! 

Går upp före/runt 7 varje dag, vilket har lett till att jag vaknar så tidigt av mig själv på helgerna nu :/ Idag tog jag sovmorgon men har istället huvudvärk  eftersom kaffet intogs sent. Och ont i nacken har jag också... blä blä blä. 
På fredag kommer veterinären och kollar Oboy. Har sagt att han får vara kvar tills hon säger stopp. Så svårt att bedöma själv när man är så partisk. 
Lycka har flyttat till H:s stall nu, där jag stod med Oboy ett år. Det känns jättebra, så lugnt och organiserat och fint. Lycka har bondat med tjejerna i stallet (två islandsston) så hon är lite knepig att ta ut själv. Igår ramlade medryttaren av och det var lite kaos. Får hoppas att det går bättre nästa gång hon åker ut. 
Annars är det skiftbyte igen nu i hundflocken. Linus var hemma i två veckor och åkte i måndags igen, så Eddie är hemma igen. Men på söndag måste vi byta tillbaka igen, så Eddie får vara hos mamma en vecka och Linus hemma. Det känns minst sagt kaos med dessa grabbar. Ska det vara så svårt att få dom att tycka om varandra? Uppenbarligen ja... 
En tanke jag odlat senaste veckorna är om det kanske inte är värt att prova ha dom ihop snart igen. Bambi har vuxit så mycket och läser av båda grabbarna jättebra nu. Hon får till och med igång Eddie varje dag i lek. Eddie är lugn och trygg hemma och samma med Linus. Linus och Bambi är däremot svårare att ha ihop, de drar igång varandra när vi lämnar och det känns väldigt obra. Men det kanske funkar att ha alla tre nu, när alla tre är mer "säkra" ? 
Vi får väl se om vi vågar prova igen, munkorgar på båda känns verkligen inte aktuellt men i värsta fall får vi väl göra så. 
Nä nu ska jag göra mig klar och åka till skolan, workshop idag! Ska bli kul!