Jag börjar med det riktigt tråkiga. Bror har en allvarlig form av Leukemi. Den heter ALL med B-cell och Philadelfia kromosom. 
7 veckors cellgifter och sen ny utvärdering. Sen är han med och leker experimentråtta med någon ny medicin. Undrar om det kan vara den nya nanotekniken som vi sett på discovery om!?
Annars finns det ju röka- medicinering, why not liksom? Fast det är väl i USA det är stort, då får alla patienter röka mariana för att bli bättre... !?

Själv bryr jag mig mindre om metod och mer om resultatet. Men P har fullt förtroende för teamet som tar hand om honom så jag hoppas nu att dom gör honom bra. 

Linus har varit bra i nästan två veckor, trots olyckor med potatisgratäng och oxfilé samt avokadosallad. Det klarade magen/organen utan problem, däremot så kom han åt bullar i lördags på valpträffen/slyngelträffen och hade igår diarré.
Vi ska till Strömsholm den 25/7 och då får vi antingen en "friskförklaring" om det nu är så att levern varit sent utvecklad och hans provresultat berott på det. Eller så är proverna sämre eller som de varit tidigare och då måste vi ju gå vidare. Anledningen till att vi inte gjort mer tidigare (även om det känns som att vi har klippkort hos veterinärer) är för att han är så liten, han är ju inte klar! Och det enda vi har kvar att göra är biopsier och då måste han sövas. Så det är bäst att vänta, se om levern själv växer till sig och hoppas att värdena åtmintone är så pass bra att de KAN söva honom, för det vågade hon inte nu sistens.
Jaja, vem vet, havsluft kanske botar honom?!

Vi åker ner till stugan idag! SEMESTER! Jag behöver verkligen det! Har gjort massa koppel, kombinationskoppel och tvillingkoppel som jag kan sälja sporadiskt under veckorna, men det finns inga MÅSTEN! FYRA VECKOR!
Jag tar med mig datorn men jag planerar att ligga i hammocken och läsa böcker istället för att sitta framför dumburken! 
Jag ska träna hundar, sätta upp staket runt tomten, träna hundar, träna hundar, träna hundar....... och leka med barnen, leka med barnen, leka med barnen, leka och leka lite till! Sen ska jag bada i havet, bada i sjön, shoppa, åka båt, lära Linus att åka båt...... 

Så jag hoppas att jag kommer hem hit som mindre utbränd än vad jag är nu. Jag är väl kanske 90% utbränd på min egna skala. Sådär så jag märker själv hur koko jag blir i huvudet så fort jag måste göra något. Eller att jag glömmer vad jag gjort nyss, eller vad grannen heter, eller mitt telefonnr, eller kör fel för femtionde gången för att jag inte kommer ihåg vart jag skulle! Det känns bättre bara jag tänker på att jag inte har några måsten faktiskt. Så himla skönt!!! 

Och när jag kommer hem så har jag annat för mig. För vet ni vem jag köpte grindar av till volvon? (Har jag skrivit att jag impulsköpte en volvo v40?) Jo, av en kvinna som har en räddningshund och som dessutom sitter i styrelsen på bruks. Hon erbjöd sig direkt att utbilda mig och Linus så att vi är klara till nästa sommar! WOHO!!! Så vi ska köra igång med sök, uppletande och grym miljöträning när vi kommer hem från stugan! Det ska bli så himla roligt!!!!
Och sen är det ju augusti och Linus ska göra sin utställningsdebut på slk´s dubbelutställning! Och sen blir det lydnadstävling i oktober tror jag!

Nä nu ska jag packa ihop oss så vi kan åka!!!
HA EN UNDERBAR MÅNAD ALLA LÄSARE!!!! (bilden tagen i stugan förra sommaren)
 
(är tillbaka efter den 20e juli) 

Det har som sagt varit mycket omtumlande den senaste veckan, men jag har ju inte berättat om besöket av Jessica. Hon är hundbeteendeanalytiker och utbildad på hundcampus. Hon är sådär bisarrt duktig och det är sååååå roligt att prata hund med henne. Hon var här förra onsdagen och jag tror det blev typ 4-5 timmar till slut. 

Eddie är ju väldigt speciell. Eller urhundar rent generellt är ju det, med reservationer och andra beteenden som är viktiga för dem men som är svåra för oss att hantera i en vardag! Tex så har han inga generella rädslor, men däremot har han ogeneraliserade rädslor. Saker som han kan bli rädd för när det är för många faktorer som påverkar honom. Men om det är en enda faktor, i en trygg miljö, så är han inte rädd för den, till skillnad mot det motsatta. 
Det är också himla nyttigt när någon kunnig tittar på hur man gör i vardagen, som att jag omedvetet laddar inför ett hundmöte, för att jag läser honom så snabbt och vet hur han gör ibland, men ibland inte. Mina mentala förberedelser ger självklart signaler till honom och hur mycket det sen påverkar hans faktiska beteende är svårt att veta, men givetvis gör det det i viss mängd.

Det är även intressant att se hur man påverkar sina hundar utan att kanske tänka på det. Och hur ens val av ras och hundtyp präglar en själv och hunden. Själv är jag absolut en skogsmulle, jag spårar helst, går förvirrade promenader på flera timmar i skogen och hittar på skogshinder och annat, ute i naturen. Övningar, som lydnadsövningar tycker jag egentligen är astråkigt. Det märks rätt tydligt på mina hundar. Det är väldigt få lydnadsövningar som Ratto och Eddie har stimuluskontroll på. Ratto kan oftast Sitt och för det mesta sitt namn :D
Linus däremot har jag lagt mer krut på med inlärningen. Det märks också. Han älskar att träna ALLT! Det spelar ingen roll om det är shaping av något fånigt beteende eller om det är liggträning, eller spårträning, han blir taggad på ALLT!
Han har tex stimuluskontroll på sitt, ligg, stanna, upp. Det är rätt mycket! och det känns rätt mäktigt att kunna sitta i soffan utan att röra en fena och säga sitt åt honom när han är i köket och han sätter sig, sitter kvar och gör inget annat än att sitta tills han får frisignal !!!!  

Alla tre är dessutom lydigast i skogen, oavsett möten eller störningar så är det där som vi trivs bäst. Jag är inte så supersocial och det är inte Ratto eller Eddie heller. Däremot Linus är ju familjens hund mer, han är van att folk kommer in och går ut som dom vill, han älskar alla och allt! Det finns liksom ingen uns av osocialhet i honom alls! Men för 8 år sedan hade jag inte livet jag har idag, och det är såååå roligt att se skillnader nu. På individerna och på mig. Och vad det blir för paralleller!

Nu ska jag göra en väska!  

Livet känns verkligen kaos ibland. I fredags kände jag mig så förvirrad, panikslagen och hade svårt att hålla kvar fötterna på jorden. För 7 år sedan förlorade jag en vän i leukemi och därför är jag extra känslig vad gäller det. Magnus förlorade sin far i en annan variant av blodcancer, lymfom någonting, en väldigt aggressiv form. 
Det är så många tankar som kommer upp, är det någon ärftlig variant? Oro för våra barn såklart, sorg över min bror. Det är så svårt! 
Mamma flög över igår till England där han bor, hon bor på vandrarhem och kom fram vid 2 inatt. Hon är allt bra tuff vår mamma, som bara tar sin packning och tar sig dit, oavsett liksom. Hon skrev att det var ett lyxigt badrum och stor dubbelsäng, hoppas hon kan få sova lite också. 
Idag kommer provresultaten och domen, om vilken typ det är och hur allvarligt det är. Hua hua. 
Mamma skulle ju passat barnen nu i veckan så jag kunde jobba, men nu har dom fått en dagisvecka till. Skönt att dagis ställer upp!!! 
Själv sitter jag med kursplanering nu, blir två kurser i början av augusti tror jag! En grundkurs och en fortsättningskurs! 

Kurserna i skolan är sökta och det blir heltid till hösten, eller heltid plus halvtid som nu i vår. Det blir nog bra. Skönt att få det avklarat! 
I november tänkte vi ta en veckas break och åka till Spanien, pappa tänkte vara där hela oktober och november! 

Ratto blev dålig i förrgår. Magnus sa plötsligen att "varför sitter han och stirrar in i väggen?" och det gjorde ju Ratto. Han var helt off hela kvällen och dagen igår. Pratade med veterinären men hon tyckte att han skulle få vila, lugn och ro hela dagen. Idag är han som vanligt igen. Verkar ha varit en sträckning eller något!? 

Linus går under smeknamnet dåren! Han är som en tornado som flyger fram! Igår passade pappa hundarna en stund på em när vi körde mamma till flyget, och han sa att det är en gaphals vi har. Tydligen hade dom fått hundmöte och Linus hade inte varit tyst eller blivit tyst alls. Det gick inte att prata! Det är veckans projekt med andra ord, gå massa bland folk och stanna och prata, medans han ska vara TYST! 

Förra veckan sydde jag en väska, blev himla nöjd faktiskt och ska nog försöka sy några fler och sälja! 
   

Idag vaknade jag vid 7, gick upp med barnen medans Magnus somnade om. 
Lämnade Emil på dagis, åkte till stallet med Coralin. Vi pysslade, mockade och hon red i hagen på honom. Åkte hem, Coralin tog ett bad och jag en dusch.
Sen åkte vi till ett stall och tittade, eventuellt flyttar vi dit Oboy efter sommaren... Magnus ringde, vi åt lunch, sen hämtade vi mormor och åkte till Emils avslutningsfest på dagis. Trevligt som sjutton. Lämnade barnen och mormor hos henne och åkte till bibblan för att lämna ansökan för höstens studier. Hem till mor igen, Magnus kom dit och vi åt. Sen vidare iväg till grannens kusin 1 timmas bilfärd bort för att få prisuppgift på lagning av vår skitbil och mammas puttelina. 
Väl där så var prognosen för vår bil så dålig så vi köpte hans bil. En volvo v40. Fick den till vrakpris!!! Kom hem överlycklig men då ringde mamma. Kaos. En nära familjemedlem har en dödlig sjukdom. Livet rasade.
Kära vänner säger jag bara. Vi blev ståendes ute och pratade i flera timmar. Så skönt. Familjen samlades ihop och vi ska få iväg mamma till familjemedlemmen. Det får lösa sig helt enkelt. Det måste bara gå!

   My love! 

Han har smuts i öronen tror jag?! Smuts som täpper till rejält minsann! 
Åkte ut till stallet nu på morgonen och efter sysslorna så gick jag en tur med alla tre grabbarna. Släppte odågan och tjooooheeeeej va roligt det var att jaga KRÅKOR långt ute på åkern. När jag ropade så stannade han visserligen upp och tittade på mig, viftade på svansen och sprang vidare. Han skällde ju inte åtminstone.... alltid NÅGOT positivt. Efter x antal misslyckade inkallningar så gick jag bara, varpå skithunden kom rännande med sin gungande ålkropp. VIFT VIFT VIFT och snällöron och gungeliåleliåååål! Han är ju så himla söt, men det vore trevligt om han kom ihåg mig även när det finns fåglar i närheten.... fåglar liksom!!!
Lite senare på promenaden, när odågan var kopplad och lille Ratto var lös så såg jag en STOR fågel cirkulera över oss. Eller över Ratto snarare. Kallade in honom snabbt som attan och ringde fröken Cissi för att utröna vad det var för fågel... en falk! Stor som attan! 
Sen traskade vi tillbaka till bilen som var som en bastu, tacka vet jag AC dessa dagar. Hundarna var helt färdiga och då gick vi ändå inte mer än kanske 2 km.
Nu ska jag sätta mig och sy på en väska jag började med för ett år sen... kameraväska! Den blir riktigt snygg och grannen har redan beställt en likadan. Känner jag mig själv så kommer jag sälja denna och aldrig ha en egen... :/ Lat som jag är! 

Imorn kommer J hit och vi ska ut och utvärdera Eddie. Fast egentligen vet jag ju redan, jag vet ju att han inte trivs i stan. Jag filmar hundarna jättemycket för att komma ihåg hur dom beter sig i olika miljöer. I lördags filmade jag Eddie här i hemmiljö... inte roligt alls att se. Riktigt deprimerande! Idag filmade jag ute vid stallet och det är som en helt annan hund. Han VILL BO PÅ LANDET! och det vill JAG MED! 

I torsdags var jag helt såld på gården. Helt såld. Tur att man inte är galen och köper direkt. 
Vid närmre betraktelse så såg vi att elledningarna (sådana där stora, det syns på en av de översta bilderna på hemnetlänken)  går rakt över paddocken och precis vid gårdens början. Det är INTE något jag gillar. Jag är rätt nojjig över elstrålning men framförallt för kommande höst och vinterstormar och fallande ledningar... och hej och hå. Hua! 
Sen är huset egentligen i värre skick än vi trodde. Det kanske t o m är så dåligt isolerat så vi dubblar det vi räknat på hitills i uppvärmning. Inte bra alls. 
Det som fortfarande talar FÖR att köpa är om vi kan få ner priset och dessutom ha råd (kanske inte direkt men inom ett par år) köpa loss tomterna som nu är hage och bygga NYTT där. Och då, i framtiden, riva rucklet och ha hage där. Det SKULLE kunna vara en jättebra investering. Eller så gör vi bort oss och går i konkurs :( 
Gah, det är frågan helt enkelt, om vi har råd att chansa? Och orkar? Det är massa massa jobb... men kanske helt värt det? Om både jag och Magnus trivs!? Och vi skulle kunna gå vinst på det på ett par år.... men det beror ju helt på hur priserna går upp och ner.... varför kan inte bara drömstället dyka upp och bara VARA drömstället också!!!???? 

För just nu stressas jag rejält av att bo i stan. Det kostar multum att åka till Oboy och H är rätt trött på allt. Det blev inte bättre av att hennes häst är så svårhanterad och smått aggro.... så hon vill att vi delar på passen... dvs att vi tar HELA DAGAR och det går inte! Det är varken praktiskt eller ekonomiskt möjligt att åka två mil enkel väg för att ge hö... inte när hon bor granne med stallet. Det gör jag bara inte! Så antingen köper vi ett eget lantligt ställe, eller så hyr vi lantligt ställe IGEN (men det är ingen av oss sugna på) eller så flyttar vi Oboy igen. Problemet är att det inte bara är Oboy som måste flytta själv isåfall... utan Eddie också. Han trivs verkligen inte i stan och det är hemskt att se hur hans rädslor tar över det roliga och lugna på promenader. Jag har kontakt med ett hundproffs nu och vi ska träffas i veckan. Själv känner jag lite att det inte är värt att utsätta honom för något som han verkligen inte orkar hantera (joggare, grupper av folk, skateboards, kickboards, cyklister osv) när han fungerar smärtfritt på landet. Han har inga rädslor alls där! Det ska bli skönt att komma ner till stugan helt enkelt, även om jag under de fyra veckorna kommer nojja mig över Oboy. Det är inte roligt alls!

Ratto mår bra nu, han har t o m byggt liiiiite muskulatur på benen och ryggen nu. Det blir nog bättre när vi kan simma också. Men han är sne och krum tycker jag, även om han själv verkligen inte verkar lida av några ont alls. Däremot är han trött när det är varmt, vilket ju är förståeligt. Fast häromdagen blev han tagen för en VALP!!!!! Det var smått underhållande. Det är nog ett par år sen sist, folk brukar förvåna mig titt som tätt. Sist var det ett stolpskott från hundstyrkan som trodde han var en unghund, då var han 10 år tror jag.... 

Linus är med i stallet jämt. Han skulle verkligen passa som gårdshund. Han lufsar runt, nafsar lite på hästarna (som inte bryr sig ett skvatt om den lilla skiten), käkar hästbajs, rullar sig i hästbajs, ränner runt i hagarna, busar i höhögar, attackerar hästmanshögar... men lämnar aldrig oss ur sikte. Enda gången han inte lyssnar är när vi ska hem... då går han iväg och blir DÖV! Sen när man kommer efter honom så ser han ut som ängeln själv med viftande svans och sötöron. I bilen är han SÅ snäll, aldrig ett pip eller orolighet. Igår var han med på minigolfbanan och då skällde han som en tok när dom (han och Ratto) blev uppbundna. Men sen fick han en hink vatten att leka med och sen förstod han att det bara var att gilla läget. Då skötte han sig rätt okey faktiskt, men han måste nog få följa med lite mer bland folk och bindas upp. Imorn funderar jag på att ta med honom till stadsparken, där kommer det vimla av folk och hundar...

Spåret med Linus har jag ju redan berättat om. Vet inte vilken tid jag la det längre, huvudet är kaos av lycka! 
Hursomhelst så gick jag spåret vid 16 med Ratto och en knapp timma senare med Eddie. Båda gick det klockrent. Fattar inte hur Ratto klarade det med den enormt långa liggtiden men det gick!!!
Han går mycket lugnare nu än när han var ung... mer lugnt och metodiskt istället för i galen takt och smått hysteriskt.
Eddie ser verkligen inte ur som att han spårar, men han missar aldrig något och han är klockren ändå!!

Hursomhelst, dagens stora lycka var inte över!
Vi tog en tur till den lilla gården. Den ligger visserligen på fel sida men jag hade fastnat redan. Kom ut dit och det var fullt med bilar där. Stannade till och frågade om jag fick titta, Magnus o barnen var kvar i bilen. Det var helt okey och det var ägarna som var där plus helgens hyresgäster ... så vi gick aldrig in i huset.
Men stallet, aaaahhhh, och läget!!! Och pool! Och massa uthus för diverse förvaring!! Och shit, skoooogen! I LOVE IT!!!
Jag skojar inte, jag gick faktiskt därifrån som en nykär galning! Det var som att komma hem! Jag MÅSTE ha det!!! VI måste ha det! Vi SKA bo där!!! 

MEN, realistiskt sett så ska vi ta ut en riktig besiktningsman, samt en som kollar elen. Det är också en hel del renovering som behövs, tex nytt golv i köket, fräscha upp i badrummet och sånt. Ute behövs det målas om, bytas ut lite plank här och var. Lägre trådar i hagarna men annars fullt beboeligt!
 http://www.hemnet.se/bostad/tomt-4rum-karsta-orebro-kommun-mollevagen-4-1928076

Längd: ca 200 meter
Vinklar: alldeles för många

Väder: morgonfukt och blåst 5-7 m/s
Slutbelöning: grisen
Spårläggare: jag :/
Liggtid: 40 min

Han tog spåret direkt, jag började filma men när han stannade och kissade så tappade jag telefonen (som jag filmade med) och då fick jag lägga ner det engagemanget. Men han spårar på fint faktiskt. Lagom tempo, lagom avstånd på linan var 3-5 meter och han går lagom med nosen i backen. Han är inte lika låg i nosen som Ratto men lägre än Eddie. Eddie behöver knappt sänka nosen, han bara går och man TROR att han inte spårar men han missar aldrig ändå!
Ska gå ut  och ta samma spår med Ratto och Eddie sen och se om det funkar. Brukar inte återanvända men tänkte att det skadar nog inte att prova. 

Hursomhelst så fortsatte han först förbi grisen där jag hade gått ur spåret, så jag tror det var alldeles för kort. Jag ska lägga ett längre i helgen åt honom. Ska prova med lite pinnar och grejer också. Har ju massa läder som jag kan skära upp i bitar och "tappa" också.
(hojta till om ni som läser vill ha det för jag har massa, så ni kan få gratis mot porto)

   Den här bilden på Coralin är helt överexponerad men jag tycker att den blev jättehäftig!