Kan man byta ut en vänskap? Jag tror inte det faktiskt. Men ibland känns jag mig ändå utbytt. Jag är kanske en svår person, jag är ärlig till den grad att det sårar människor. Men jag är uppvuxen omgiven av lögner, vilket har format mig till den jag är. Samtidigt är just min rakhet något jag försökt kontrollera och dämpa hela mitt vuxna liv. För det är inte många som vill höra sanningen, eller min sida av den. Men att vara rak och rättfram, ärlig och samtidigt förbannat principfast har sina baksidor. För den leder till ensamhet. Idag, just idag, saknar jag min galna vän. Tänker såklart på min vän andra dagar också, men idag känns det extra i hjärtat. Man delar mycket, upplevelser, hemlisar och minnen, känslor. När vännen inte finns där så blir det ett litet hål i hjärtat, som gör sig påmint dagar som idag.
Förståelse, förlåtelse för oss nog vidare... men principer och ärlighet då?
Jag blev nog extra känslig idag, för det är tydligt att det är lätt att också värdesätta sig själv för högt ibland. Att vara en axel att gråta emot kan kännas som en vänskaplig insats, men att förvänta sig en gentjänst är tydligen för mycket....

Nä over and out från bitterf*ttan

.... Lite som en vilsen and :P som tur är så hittade han sin brud igen och dom flög iväg tillsammans :)