Oboy åt dåligt i söndags och igår, det kändes som att loppet var över, kört, kaputt. 
Men jag och Coralin åkte ut igår eftermiddag och hon red ett varv på honom i hagen. Han blev upp-piggad och återgick sen till att kämpa med höet.
Vi gjorde en brakkvällsmat åt honom sen. Luzern, vetekli, fil, sirap, hackade morötter och hackade äpplen. Imorse efter att jag lämnat barnen så åkte jag ut till stallet för att ta utsläppet. Det ingår egentligen i hyran men S behövde hjälp idag så jag ställde upp. Vill ju gärna se hur han mår och så.
Nästan allt i krubban var uppätet!!!!!!!!!!!!!! Jag blev SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ glad! Älskade duktiga gottegrishäst!!!
Och en fin bajshög fanns det också, så magen fungerar ju fortfarande bra :)

Hundarna fick bralla runt och jag avbokade veterinären för idag. Han höll med och vi får se om jag tar ut veterinären som bor typ granne med stallet istället, det blir nog billigare och bättre.
 
Bild från igår...

Magnus jobbade natt inatt och jobbar inatt också. Båda barnen somnade i vår säng igår och jisses vad de två kan ta upp plats alltså! Linus tar ju upp nedre delen av sängen också, Kita sover på golvet och Eddie är hos pappa ju.
Hursomhelst, Linus har ju varit med i stallet x antal ggr per dag nu senaste veckan. Han sköter sig jättebra men äter hästbajs. Så inatt var det fullt i magen och han kräktes upp hästbajs i sovrummet, FRÄSCHT VA!?
Och sen var han ju tvungen att bajsa också, vilket han glömde första gången han väckte mig, då kissade han bara, jag somnade om och sen väckte han mig igen för att bajsa... stön. Men han är väl lika komatrött som jag på nätterna, vi lufsar bara runt. 
Han är inte dålig i magen ivf. Vågar jag skriva det? Hmmm.. men han ÄR det och har varit hela året. Mirakelmedlet kallas för psylliumfrön! Han har ALDRIG varit bra såhär länge tidigare. Och hästbajskaoset inatt kan ju även inträffa med "vanliga hundar" så det räknas knappt. Och eftersom han är fast i magen så känns det jättebra. 
Ett djur friskt, ett djur skadat. Som alltid då. 

 Nä nu ska jag faktiskt försöka plugga lite, det har blivit allt för lite av det senaste tiden... 
 

Igår firades INTE Linus... det blev helt enkelt för mycket kaos i livet igen. Han var med mig hela långa dagen, tror vi var hemifrån 9 timmar igår, varav mestadels i stallet. 
Dagen började vid 6 när Sofie som har stallet ringde. Oboy blödde från munnen. Ok tänkte jag, nyvaken och allt, det är väl en tand, tandköttet eller något sådant. Hennes häst kissade dessutom blod.. och för några dagar sen var en av de större skadad vid hoven.
Hursomhelst, jag åkte ut vid halv tolv med Linus. Gav lunchmat och alla var pigga och så. Inget alarmerande förutom att den yngre d-ponnyn sprang som en galning fram och tillbaka.
Det hängde blodiga slemklumpar från Oboys mun såg jag när jag gick in i hagen. Började ringa runt till veterinärer direkt, fredag och allt, alla ville hem förstår jag. Vid 13 kom Sofie. Vid 13:20 ringde jourveterinären från Hallsberg upp och jag berättade det lilla vi visste, hela boxen var ju nerblodad också.
När jag stod där ute så kommer S springande och säger att hon hittat en tunga.... jag trodde seriöst att jag skulle falla ihop där och då. Vadå tunga?!??!?! Oboys eller? Ja, inne i boxen bredvid.
Kväljningar och tårar som bara sprutade. Nu var det ju kört, fan fan fan, kört, hejdå min älskling...
Men jag lyckades ringa Magnus, som hämtade mamma direkt och kom ut. Skickade meddelande till Carro och hon kom också ut.
Sen kom veterinären också. Lugn herre som lufsade runt utan någon som helst panik. Han tittade på tungan, hittade bitmärken och tittade på Oboy. Oboy gick med på första kollerna och att spolas, men sen ville han inte mer, fick lugnande efter att ha rakats, gud va snäll han var ändå.
Sen fick han smärtstillande och recept. Det såg tydligen bra ut... och veterinären ringde kirurgen på strömsholm och rådfrågade och fick kostråd och sånt åt oss. Herregud, ofattbart, hästen, min älskade Oboy har ingen tunga länge!! Han som är goaste pussgurkan kan inte pussas längre...
Hursomhelst, vi ger ju inte upp, inte han heller. Smärtstillande gel 2 ggr dagligen och sen får han lusern uppblött eftersom han har svårt att äta hö. Det är ett himla pyssel men det är det värt. Många turer fram och tillbaka blir det nu.

Älskade lilla häst, måtte han klara detta!

Och Linus fick beröm förresten, duktiga bästa Linus som hänger med på allt och bara är så underbar.
   

Nu har mina kurser satt igång igen, csn har varit snälla och beviljat vidare utan att bråka alls, det uppskattas alltid :) 
Duktig som jag är så har jag redan gjort denna veckas inlämningar och även nästa veckas, skönt att ligga i fas redan vid start!
Imorgon ska jag göra två beställningar som jag fått, på handledsband i läder till kamera. Rätt kul grej att göra och jag tycker alltid att nya upptåg är roliga. Sen har jag en smyckesbeställning också, som har dragit ut på tiden och lite annat smått och gott att posta.

Vår kära Seat har flyttat vidare, ack vilken underbar bil som åkte. Vi har älskat den i alla år! Nu har vi istället en volvo till, en 855 som är AUTOMAT! Ja, jag är ju lite old-fashion och tycker faktiskt att det är svårare att köra automat än manuell. Den går hitills som en klocka och är fin både utvändigt och invändigt. Den andra volvon är ju avgassystemet pajj på så den låter som en riktig traktor. Ska åtgärdas nästa helg som tur är, sen får vi se om vi byter den mot något annat eller behåller den.

Oboy ska flytta till Norra bro imorgon, det är ett stall som ligger 5 min från oss med bil. Det är också på promenadavstånd men ändå lantligt, och det finns ett ridhus nära.
Ridhuset kan man boka för egen användning en timma åt gången, för 60 kr. Snacka om att Linus kommer få träna i ridhus nu!!!

Kita går det framåt med! Häromdagen "råkade" jag lämna henne i drygt två timmar, jag tänkte inte ens på det, utan gick bara ut och råkade vara ute längre än tänkt. Tror just det där oplanerade och avslappnade gjorde susen, blev för sjutton inte ens mött i dörren sen! Duktiga vovve.
I fredags hjälpte jag till lite med en omplacering, eller jag medlade väl mellan ägarna och hittehund (www.hittehund.se) eftersom ägarna även råkade vara arbetskollega till Magnus. Hursomhelst så fick Kita vara med. Det var en valp av större raser med lite rädslor och annat i bagaget, så Kita passade bäst av mina tre. Hon gick in och styrde upp direkt, tjurkärring som hon är. Hon lyssnar dock på mig direkt och får givetvis belöning när hon är som önskat. Jag tycker att tjurkärringar är högst underskattade, hon gör så mycket rätt, bara genom att vara direkt och konsekvent med att inte tolerera "fladdrande oborstade hundar". Hon är inte elak men som en polis, håller ordning och reda. Så hon kommer få fortsätta följa med på hundmöten och agera "hjälphund".

Eddie och Linus svär fortfarande på varandra ibland, men "ta i trä" så har de inte slagits, utan bara svurit sen december. Eddie verkar ha utvecklat PMS för hanhundar ibland, det är galet vilka zoner han bygger upp runt sig och hur han svär och har sig när livet inte är som han tycker att det ska vara. Han skulle vara nöjd om han hade ett sopberg av mat, lite harar att jaga, bo i ett varmt land där det aldrig regnar, blåser eller är under 20 grader. Det ska också bara finnas snälla hundar som han får jaga när han vill och som lämnar honom en kilometers frizon när han behagar. Det måste finnas ett täcke att sova under också. 
Idag är han dock på BRA humör, han har nämligen fått vara själv hemma, helt själv. En gång varannan vecka lämnar jag honom helt själv och han älskar det. Han är snäll och kelig och mysig när vi kommer hem, inga svordomar alls :) Knashunden. 

I skrivande stund åmar sig Kita på ryamattan och låter verkligen som en gris, hon är SÅÅÅÅÅÅ normal!

Just ja, Linus är så himla duktig numera. Han har verkligen börjat kännas komplett och stabil nu. Han är en dröm att promenera med, han är lyhörd och lydig, han är så lugn inne och så pigg och glad på allt vi gör.
Häromdagen tränade vi på sitt i fotposition när jag flyttade snurrade bakåt och framåt, han är så KLOCKREN!!
Viftande svans, bjuder hela tiden på snabba beteenden, upprepar direkt, pigg och glad! I love it!
Det är verkligen en fantastisk fröjd att träna med honom!!!! Det har verkligen gett goda resultat att regelbundet vara i rastgården, promenera en timma varje dag på olika ställen, aktivera honom med olika saker några gånger varje vecka. Nu ska det ju bli mycket stallbesök också och ridhusträning... vem vet, jag kanske vågar ställa upp och tävla redan i år!? 

 

Jag har nog visat den här videon förut... men den kan hittas på Youtube och kan inte visar många gånger nog... 
 
En annan hund... med samma idiotier... 

Vi har också denna, som florerat många år på olika sidor.

Det finns faktiskt inget positivt jag kan säga om honom, inget alls. Jag kanske inte är världens bästa hundtränare själv men sådant här får mig att se rött. Hellre en ouppfostrad buse än en misshandlad hund.