rockadog

och jag blev helt tagen på stolen, för jag hade nog trängt bort att hon tog andra prover.... hursomhelst så var gallsyrevärdet katastrof och hon misstänker starkt detta:

Ursprungligen postat av SKK anomalex

Portosystemisk shunt, ("porta-cava-shunt")

Under fostertiden, då fostrets lever ännu inte arbetar, kommunicerar tikens blod med valpens genom navelvenen som går direkt in i valpens portasystem (vena porta). Portasystemet leder blodet rakt genom levern till bakre hålvenen (vena cava). Det innebär att blodet under fosterlivet leds ("shuntas") förbi fostrets omogna levervävnad.

När valpen föds avbryts blodflödet genom navelvenen och normalt skall då fostrets shunt - förbindelsen mellan portasystemet och hålvenen - återbildas. Blodet i portasystemet skall därefter ledas in i levern. Portasystemet skall föra näring från tarmen till levern.

En onormal (direkt) förbindelse mellan portasystemet och vena cava kallas porta-cava-shunt eller portosystemisk shunt (PSS). En sådan kan finns inne i levern (intrahepatisk), vilket förekommer främst i storvuxna raser, eller utanför levern (extrahepatisk). Det senare är mer vanligt hos småvuxna raser. En hund kan även ha flera shuntar.

Symtomen vid porta-cava-shunt orsakas av att levern inte kan utföra sina uppgifter eftersom blodet inte leds in i den på normalt sätt. Blodet blir därav mättat med slaggprodukter, särskilt från nedbrytningen av protein (äggviteämnen). Symtomen debuterar oftast hos unga hundar, men kan enstaka gånger dröja ända till medelåldern. I lindriga fall blir hunden endast allmänt trött. I svårare fall kan den bli kraftigt påverkad, nästan medvetslös, kort efter en proteinrik måltid. Mag- och tarmstörningar förekommer, liksom ökad, pervers eller nedsatt aptit. Ofta verkar hunden piggast när den matvägrar (blodet är fritt från slaggprodukter). Många drabbade hundar dricker mycket och bildar stora urinvolymer.

Diagnosen ställs genom bestämning av mängden gallsyra i blodet före och efter utfodring, förekomst av biuratkristaller i urinen och genom undersökning med ultraljud och/eller en speciell röntgenundersökning där man sprutar in kontrastmedel i portasystemet via mjälten.

PSS förekommer sporadiskt i många raser. I Australien finns PSS hos australian cattledog (blue heeler), malteser och old english sheepdog. Från Storbritannien beskrivs sjukdomen hos ett par hundar av rasen dvärgschnauzer och från Storbritannien och Australien rapporteras enstaka fall hos welsh corgi. PSS har där också förekommit familjärt inom rasen amerikansk cocker spaniel.

I USA anses dessutom följande raser predisponerade: cocker spaniel, dobermann, golden retriever, labrador retriever, pudel, schäfer och yorkshireterrier. Följande anges ha PSS något oftare än övriga raser: cairnterrier, mops och skotsk terrier.

I Sverige har enstaka fall påvisats hos över tjugo olika raser. I Norden (inklusive Sverige) har anomalin särskilt uppmärksammats hos irländsk varghund. En autosomal recessiv eller polygen arvsgång har föreslagits.

Prognosen är vanligen inte så bra alls, trots att de flesta få diagnosen som unga och dessutom är pigga och glada trots provsvaren. Har googlat och hittade massa tråkiga snyfthistorier och EN enda glad... så jag hoppas att Linus får bli den andra glada som går att googla på sen.
Imorn ska vi tillbaka till veterinär för flera prover, gallsyreprover först på fastande mage och sen ska han få mat och vi tar nya prover. Eventuellt ville hon göra kontraströntgen också men hon verkade rätt säker på sin sak och då blir det operation på strömsholm senare i veckan.

Får jag svära lite?
F A N säger jag då. H E L V E T E!
Min älskade glada lilla valp....

Positivt är ju att försäkringarna täcker, även om vi får lägga ut en del mer innan han får diagnosen, men då täcker doldafel-försäkringen upp till 10 000 och sen kickar vår försäkring in igen och täcker resten. Tydligen går operationen på runt 25000-30000 så jag är glad att jag tog 50 000 på honom i veterinärvård.

Ont i magen som fan har jag nu, blä säger jag... milt sagt.

Allmänt

Dela · Kommentera (4)

Lite dämpad

Kommentera

Av rockadog - 11 april 2011 10:00

Linus mår rätt okey för att inte må okey. Igår kväll var jag för trött för att hänga med när jag skulle ge dom mat så han hann fram och tog en mun av Eddies mat. Resultatet av det: klia klia klia klia gnaaaaga sönder beeeenen i två timmar imorse!
Han kliar så hemskt så sängen SKAKAR! Och han bryter inte även om jag går upp och klappar eller lockar på honom :(
Det blir till att vakta ännu mer på honom så han inte får i sig ett endaste dyft annat än specialmaten.

Eddie är urspårad. Totalt. Han anser att våren är en mardröm med alla dundrande barn, cyklister, skateboards och kickbikes eller vad de nu heter. Panik i stora lass!
Han går oftast att få ut på morgonen men sen resten av dagen vägrar han gå ut, han är för rädd. Det låter för mycket. Landet funkar bäst för Eddie, det märktes ju när vi bodde i Nyköping. Det ÄR ju helt klart lugnast liv när man bor i en by eller helt i skogen. Vintern har ju funkat bra annars, förutom att han fryser.
Nä, nu får det bli sommar så vi kan åka till stugan och ladda batterierna. Det här går ju inte!!

/gnällbittertanten

Allmänt

Dela · Kommentera

Tidigare månad - Senare månad