.... för jag vet att tomheten jag känner är efter Ratto. Det är hemskt tomt utan honom, sådär riktigt riktigt hemskt tomt. Samtidigt så njuter jag av Linus och Eddie. Eddie samlade på sig massa rädslor (dock inte för specifika saker utan kompotten av flera) i våras och har sedan han inte har Ratto vid sin sida blivit så mycket tryggare. 
Linus är i den underbara puberteten. Dvs han har någon form av ludd i öronen, när han själv behagar. Han är också fladdrig, skällig (are) och studsar som en gasell. Ofta allt i kombination. Men han är också fruktansvärt rolig att träna, lyhörd som sjutton och har verkligen myst sig in i familjen helt och hållet. Det enda tråkiga är att jag är uttråkad. På snäppet till deprimerande uttråkad. Linus är bara 8 månader och orkar verkligen inte mer än en timma om dagen, speciellt om det är aktivering kombinerad med motion. Eddie orkar mer men ofta kombinerar vi ju träningen för båda. 
Jag saknar trissen! Kaoset och att alltid ha någon att träna med. Ratto var ALLTID öppen för upptåg. Äventyrare till 1000% och minst lika galen som jag. 

Men jag vill ha en till hund. En pudel. Eller något trasslig åtminstone! Jag tänkte lite krasst sådär att jag vill vänta i två år till. Men jag tror seriöst att jag har blivit galen då! 

Jag har  blivit kär i pudlar! En dvärgpudel eller en mellanpudel skulle jag vilja ha! 

I övrigt har jag googlat och läst på om olika sjukdomar och symtom som kunde stämma in på Linus. Det jag nu funderar på är om ämnesomsättningen är störd av att han kanske har hormonstörning? Jag tror inte vi testat för det men det slog mig att för 9 år sedan så var Ratto likadan. Faktiskt. Han var smal som en sticka, han tålde ingenting i matväg, han kräktes och hade diarréer. Men nu hade han Ulcerös Colit (kroniskt magsår) och var dessutom en riktig STUD, han var så himla dryg på löptikar så det fanns inte ord. Men efter kastreringen blev det ju bättre... eller han var ju kemiskt kastrerad innan också, vilket faktiskt gav resultat på kroppen. Som att hormonstressen försvann och då blev ämnesomsättningen mer stabil. Nu är ju Linus ung och knappt könsmogen, men han verkar vara rätt känslig för det där med hormoner och lukter. Han har fortfarande inte börjat lyfta på benet frekvent, utan bebiskissar nästan jämt. På utställningsdagarna lyfte han en gång på benet. Det händer liksom då och då men absolut inte varje dag. 

Jag ska prata med några veterinärer om detta, se om det kan ligga något samband mellan allt!? 

Idag har vi burtränat utan bur. Har gett bort och sålt mina burar i brist på plats och intresse för dom. Nu när vi har lastgaller och grindar så finner jag ingen speciell funktion för en bur faktiskt. Men däremot tycker jag om att hunden har en egen frizon på tävlingar, en plats den kan gå till och lägga sig mellan prestationerna. Så idag la jag fram hans stora kudde som han älskar och började träna in att han ska gå dit på frisignal. Han förstod ju direkt vad jag ville och slängde sig fullkomligt ner på kudden. Det är en vågskål med honom, nu behövs det mycket lugna övningar och passivitet, inte fart... för han har en jävla turbo som måste hållas på skysst nivå. 

Jag älskar hans totala fokus så fort man tar fram klicker, men skulle önska att han var lite lugnare med mathetsen. Vi har tränat mycket på att jag sitter och håller ben och leksaker när han tuggar, det lugnar honom lite ivarjefall... annars har han en tendens att bara svälja utan att ens veta vad han svalde. 

Det bästa verkar vara korta pass och mycket vila mellan. Och allt i lagom dos. Som igår på utställningen, så var han riktigt himla duktig med alla hundar och skällde knappt, men efter vila i bilen så var han gapigare än någonsin. Trötthet och paus = orkar inte uppföra sig/anstränga sig. Men samtidigt så tycker jag att han kan rätt mycket för att bara vara tränad med torrfoder. 

Apropå hur han mår så känns det som att vi måste komma någonstans snart. Antingen få en diagnos eller att han blir stabilare i ämnesomsättningen och kan klara mer. Men jag ska ringa en ekoveterinär imorgon och se vad han har att säga. Han använder lite mer egna behandlingar och i nuläget kan jag inte påstå att de traditionella har fungerat speciellt bra. 

Eddie är lugnare för var dag. Han kan nu gå genom hela området utan att tappa knorren eller stressa upp sig över saker som tidigare har fått honom till panikkänslor. Det är fantastiskt roligt att umgås med honom nu. På alla sätt och i alla situationer :D Men att äldre hundar kan genomgå förändringar är inget nytt egentligen, om jag tänker på alla omplaceringar jag känner. Och det var väl kanske när jag tänkte på alla omplaceringar jag fått ordning på som jag bestämde mig för att han också skulle få en sådan intensivperiod av träning och socialisering och omvårdnad som han ändrade sig som mest. 

Och det har gett sådant fantastiskt resultat så jag kan inte göra annat än att njuta och le faktiskt. Han är en helt underbar individ! 

(och om ni undrar - även om knappt någon läsare kommenterar längre!!!- vart bilderna är, så är dom på externa hd.n så ni får vänta)

Linus ligger helt klart i lä uppförandemässigt. Huruvida det beror på att han inte kunnat klara miljöer med den tafatta belöning han kunnat få (sitt egna torrfoder) eller om jag helt enkelt inte har hand för spetsar... !? 

Broder Lukas är den som uppför sig och visar sig bäst överallt faktiskt. Han är otroligt mjuk och kärvänlig. Helt underbar hund. Lotka är också mjuk och lugn och inte alls så gapig som Linus. Linus var förvisso mycket, mycket lugnare idag. Men i ringen ville han inte vara med. Konstigt var det inte, för jag vaknade kl 9 och vi skulle vara där 10 (inne i ringen alltså) så morgonen var minst sagt panikartad. Han hade inte fått frukost och var dessutom både kissnödig och bajsnödig (vilket kom ut efter vi varit inne i ringen). Han hoppade och ville mest kampa. Men jag är nöjd ändå. Han är ju skranglig som fan, om man jämför med alla andra. Han är liksom hög, men samtidigt ålig i kroppen. Hursomhelst. Igår gick han fint, svungande steg och jätteglad mot domaren. Han stod mycket bättre än jag vågat hoppas på (övat en gång) och kritiken blev: 

8 månader gammal. Bra uttryck men lite snipigt nosparti och smal skalle. Behöver förbröst. Lite uppdragen underlinje. Bra benstomme och utmärkt pälskvalité. Harmoniskt vinklad. Rör sig mycket bra. 

Idag blev kritiken: 

Maskulin hanvalp. 8 månader med bra proportioner. Ännu lite tunnt valphuvud. Önskar bredare käkar. Väl ansatta långa öron. Bra ögon och bett. Kunde vara bättre vinklad fram. Väl vinklad bak. Bra svans. Rör sig balanserat men önskar lite längre steg. Bra valppäls. Trevligt temperament. 

Jag är ändå nöjd som sjutton, tycker att kritiken var jättebra båda dagarna och domarna var ju ändå sympatiska med kritik om man tänker på att han knappt sprang alls idag...

Broder Lukas blev BIS-valp idag! Stort grattis till matte Beate och till honom såklart! Så himla roligt med så fin kull ju!!!!!! Och när det är brorsorna som klår Linus så känns det inte bittert ivarjefall. Som det kanske hade gjort om det varit andra som han gick mot.

Idag var inte plågerierna över efter hans och min prestation, utan Coralin gick också med honom som Barn med hund. Givetvis skötte han sig mycket bättre då, som den barnhund han är. Han ställde sig fint och lät sig klappas på. Coralin var så duktig så. Hoppas Cissi fick lite bra bilder, själv gick jag med som moraliskt stöd :D Coralin fick rosett, två godispåsar (med människogodis), en leksak och ett nyckelband. Hon är SÅÅÅÅÅÅ glad!! och STOLT! 

Hoppas hon kommer tycka lydnadstävlingar är lika roligt sen.

Nu är vi trötta som sjutton. Inväntar mamma och bror som kommer för att umgås. Jag är dock redo för sängen egentligen....  

Oboy har fyllt 19 år i sommar. Denna underbara häst har flyttat så många gånger i sitt liv. Men vad gör han ? Jo, nu trivs han. Han håller sig till flocken, står nära, går nära. Han rullar sig och kliar sig på träden! Tänk vilken tråkig hage han gått i senaste året!? Usha! Igår när vi var där visslade jag på honom. Han kom direkt till mig. Tog ut honom och han är helt helt lugn. Går genom stallet där flera helt okända hästar står, inga problem. Han är helt lugn. Borstar och pysslar med barnen som hjälpredor. Tog ut honom i rondellen och löslongerade, något jag längtat efter att kunna göra i många år. Han var så himla lugn och harmonisk så Coralin red två varv barbacka och Emil ett varv. Helt cool är han. 

Efter denna fantastiska stund med Oboy åkte vi ut till Lången och badade! Varmt och härligt i vattnet och såååå skönt! 

I onsdags var vi på Parken Zoo, jag, barnen och pappa. Det blev en helt lyckad dag!! Vi hade jätteroligt allihopa. Kul att se pappa som blir som ett barn på nytt när han ser de olika djuren. Haha! Jag störde mig dock, som förra gången, på att djuren har så himla små ytor. T o m alpackorna (stavning?) gick fram och tillbaka utmed staketen och det såg riktigt hemskt ut. Myrsloken gick fram och tillbaka längst inne i inhägnaden och gick väl fem meter, vände och sen tillbaka. Usch!!! 

Aphuset kunde jag inte ens gå in i, fy vilken hemsk stank!!! Lejonen var inte ens ute. Tigrarna såg  vi flera gånger, så vackra djur!

Annars sov de flesta, det var 28-30 grader hela tiden och gassande sol, så energin fylldes på många gånger i form av jättemjukglassar ! 

Idag och imorn ska vi på utställning med monsterslyngeln. Han kommer troligen skälla ut alla, inte sluta skälla, bita domaren och kissa i ringen..... 

Oboy flyttade i söndags. Det gick jättebra och han går med tre valacker nu. 

Igår var vi ute i "gamla" stallet och skurade. Det tog flera timmar bara med hans box. Sen åkte vi hem och lämnade hundarna. Vi har en grind inne nu för att hålla busen i shack. Alla ytor rensade och inget ätbart inom synhåll. Kom hem efter massa timmar och möts av Linus som sitter ute på verandan. Vi har som tur är grind där också och den var som tur var stängd. Grannarna hade trott att vi var hemma. Linus hade suttit där hela tiden dom var där.... minst en timma! 

Givetvis hade han lyckats få upp förrådet och ätit mat också. Som tur var bara hans egna mat men inatt har han varit ute en miljon ggr. Ugh! Tur att han inte fick i sig så mycket! (Tunna med klapplock som slår igen)

Idag ska vi ut till stallet och rida, annars har vi inga planer. Bada kanske? Beror på vädret. Coralin har sovit hos mamma i två nätter nu, hon får passa på, om en vecka är dagis och vardagen igång igen. Suck! 

Magnus jobbar kväll och själv ska jag försöka få klart en beställning. 

Känner mig rätt sliten och nere idag faktiskt. Även om natten inte beror på att Linus är sjuk så är det alltid något. Och fortfarande faktorn att vi inte vet hur vi ska göra. Det finns ju två alternativ. Antingen låter vi honom fortsätta med dietmaten och försöker få honom att tåla något... men riskerar samtidigt att värderna som varit dåliga i flera månader BLIR SÄMRE!? 

Eller så gör vi biopsi, chansar på att han klarar operation, narkos, inte får blödningar eller infektioner. Vi KANSKE får ett svar... men om vi inte får det så har vi ivarjefall gjort allt!?