Idag har vi burtränat utan bur. Har gett bort och sålt mina burar i brist på plats och intresse för dom. Nu när vi har lastgaller och grindar så finner jag ingen speciell funktion för en bur faktiskt. Men däremot tycker jag om att hunden har en egen frizon på tävlingar, en plats den kan gå till och lägga sig mellan prestationerna. Så idag la jag fram hans stora kudde som han älskar och började träna in att han ska gå dit på frisignal. Han förstod ju direkt vad jag ville och slängde sig fullkomligt ner på kudden. Det är en vågskål med honom, nu behövs det mycket lugna övningar och passivitet, inte fart... för han har en jävla turbo som måste hållas på skysst nivå. 

Jag älskar hans totala fokus så fort man tar fram klicker, men skulle önska att han var lite lugnare med mathetsen. Vi har tränat mycket på att jag sitter och håller ben och leksaker när han tuggar, det lugnar honom lite ivarjefall... annars har han en tendens att bara svälja utan att ens veta vad han svalde. 

Det bästa verkar vara korta pass och mycket vila mellan. Och allt i lagom dos. Som igår på utställningen, så var han riktigt himla duktig med alla hundar och skällde knappt, men efter vila i bilen så var han gapigare än någonsin. Trötthet och paus = orkar inte uppföra sig/anstränga sig. Men samtidigt så tycker jag att han kan rätt mycket för att bara vara tränad med torrfoder. 

Apropå hur han mår så känns det som att vi måste komma någonstans snart. Antingen få en diagnos eller att han blir stabilare i ämnesomsättningen och kan klara mer. Men jag ska ringa en ekoveterinär imorgon och se vad han har att säga. Han använder lite mer egna behandlingar och i nuläget kan jag inte påstå att de traditionella har fungerat speciellt bra. 

Eddie är lugnare för var dag. Han kan nu gå genom hela området utan att tappa knorren eller stressa upp sig över saker som tidigare har fått honom till panikkänslor. Det är fantastiskt roligt att umgås med honom nu. På alla sätt och i alla situationer :D Men att äldre hundar kan genomgå förändringar är inget nytt egentligen, om jag tänker på alla omplaceringar jag känner. Och det var väl kanske när jag tänkte på alla omplaceringar jag fått ordning på som jag bestämde mig för att han också skulle få en sådan intensivperiod av träning och socialisering och omvårdnad som han ändrade sig som mest. 

Och det har gett sådant fantastiskt resultat så jag kan inte göra annat än att njuta och le faktiskt. Han är en helt underbar individ! 

(och om ni undrar - även om knappt någon läsare kommenterar längre!!!- vart bilderna är, så är dom på externa hd.n så ni får vänta)