För er som undrar, så ångrar jag inte att jag köper valp "samtidigt" som Ratto får gå vidare. Det är så otroligt skönt att veta inom mig att jag gör rätt med Ratto och samtidigt glädjas över Linus. För även om jag gråter floder över Ratto, så kan jag pausa gråten och skratta av lycka åt tokiga bilder på sötaste Linus. 

Linus är ingen ersättare, för ingen KAN ersätta min kärlek till Ratto. Men han får mig att känna att kärleken finns där, att jag inte kommer älska Ratto mindre för att han inte går bredvid mig. Linus kommer springa bredvid mig och få mig att skratta, precis som alla mina tre glädjer mig nu. Istället för den kvävande sorgen så känner jag glädje och lycka över alla mina hundar. Inklusive Linus. Inklusive Ratto. Tänk att jag kunde komma till den här punkten i sorgen. Att känna att livet inte är över när Rattos jordeliv är det. Det är en frihet för själen! 

Han vet dessutom. Han ligger bredvid mig och på nätterna kommer han kravlandes upp till min kudde och så ligger vi sked och grinar tyst genom natten. 

   Ratto förra vintern!