Okey att jag kan tycka att Linus är en liten odåga ibland, men när VI tänker tillbaka på valptiden så är det något jag minns med kärlek. Han har varit fantastisk från dag 1 och han är verkligen en älskad familjemedlem! Han är en DEL av vår familj, en älskad individ. Nu är jag ju visserligen inte en skitunge längre så visst hade vi tänkt igenom vårt beslut att köpa valp, under flera år! 
Men ändå, i min värld finns det liksom inte att omplacera min älskade hund!

Anledningen till min ilska idag är att jag igår började prata med en tjej i skolan. Första gången vi sågs i skolan hörde jag henne berätta att hon har en valp hemma. Så jag frågade vad det är för hund, igår alltså. Det är en mellanschnauzer och den är nu fyra månader gammal. Hon gnällde direkt, den hoppar, skäller, har börjat vakta. Men hon vet hur man gör, trycker ner den i marken och nyper den i öronen när den är jobbig. Ja hon har ju såklart också redan börjat planera för omplaceringen.... för han ÄR JU SÅ JOBBIG!

Han kan ingenting heller, nej, det är ju inte en så smart ras sa hon. Alltså seriöst!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag blir galen på folk!!!!! Hur tänker man? Eller snarare varför tänker inte folk? Ligga steget före lite? Tänka sig in i olika senarium innan man köper en hund? 

Jag blir uppriktigt sagt fly förbannad!!! Och visst kan man göra misstag, välja fel hund, eller fel hundtyp, få fel temperament eller så. Då är det ju befogat att "ångra sitt hundköp" till en annan gräns. Men den här tjejen är nu inne på valp nr två under mindre än två år, som hon redan nu vill omplacera. 
Och hon är inte ensam......

Söker man på 4 månader på blocket, så får man upp massor!

http://www.blocket.se/hela_sverige?q=4+m%E5nader&cg=6080&w=3&st=s&c=6081&ca=8&l=0&md=th

Ännu fler vid 5 månader

http://www.blocket.se/hela_sverige?q=5+m%E5nader&cg=6080&w=3&st=s&c=6081&ca=8&l=0&md=th

Det finns över 3000 hundannonser på blocket i hela landet....

http://www.blocket.se/hela_sverige?q=&cg=6080&w=3&st=s&c=6081&ca=8&l=0&md=th

nu är väl många valpkullar utlagda också, men det är verkligen tråkig statistik. Det finns ju såååååå många omplaceringsföreningar också, som hela tiden överöses med hundar....

Varför tänker man inte efter före?

   Det här är förresten vår galna slyngel, brottandes med Magnus hemma hos pappa. Det är en rätt vanlig syn! Och båda de där två tokstollarna älskar att korva runt !