Igår fyllde min älskade Emil 3 år! Dagen började med tårta och paket, och kaffe för mig. Sen iväg med barnen till dagis och plugga, plugga plugga... kombinerat med städa, tvätta, vika tvätt, diska och baka, blåsa ballonger osv..... hämtade mamma vid 14 (kalaset började vid 15) och stannade vid affären för att handla lite. Hon gick ut i förväg till bilen (hundarna satt i bilen och det var sol, så man vill ju hålla koll, även om vi bara var inne i fem minuter). Hon tar en cigg och slänger in nycklar, väska och sånt i bilen. När jag kommer ut så är bilen låst, nycklarna ligger INNE i bilen och jag fick panik. Shit tänkte jag, nu måste jag slå sönder en ruta. Men dörren på hennes sida hade bara blåst igen lite, så det fanns en liten glipa. Gick in och lånade ståltråd i en affär och på något vis så lyckades jag få tag i den lilla låspluppen. Så vi hann hem till kalaset. Paketöppning i evigheter, gud va mycket fint han fick. Han var så noga och när han öppnade ett paket med kritor så studerade han alla kritorna noga. Sen fick han en ritbok av pappa också så då satte han sig och ritade en stund. Av mamma fick han två jättecoola små bilar och han kvittrade av glädje, så himla underbart att se. Modellera, stor bob car, böcker, ännu mera bilar, bilmatta och en kissekatt som fick heta Goya.... jisses vad glad han var! 
Sen vid fikat så rök Eddie och Linus ihop, längst inne i köket där det är som minst plats. Jag blev rädd att dom skulle hamna för nära barnen och gjorde en tabbe = satte ner armen MELLAN dom. Vettigt? Näää inte speciellt. Dom biter ju inte hål på varandra men det låter ju förjävligt. Så när jag tog tag i Eddie så hamnade jag i mellan, så jag fick två hål i armen. Värsta kaoset, men jag får skylla mig själv. Fick tid på vårdcentralen och fick en stelkrampsspruta, det var över 10 år sen sist. Själva hålen var inte så djupa men det är ju ömt och jävligt idag.

Fast det äckliga var att möta en klasskompis från biologin på vårdcentralen, värsta sjuka killen! Huvva! Säkert den där livsfarliga TBC-n!!!! Nu kommer jag ju kvävas ihjäl inbillar jag mig.(nej absolut inte alls hypokondrisk) 

Idag när jag hade lämnat barnen så tog jag en härlig promenad i skogen vid dagis. Gick vilse på något vänster och Linus lekte jaktidiot men det var så himla harmoniskt ändå. Han är inte alls svår att bryta och han skällde inte en enda gång. Eddie går ju oftast bakom mig och trampar mig på fötterna. Linus framför och sicksackar hit och dit, sniffar, läser tidningen och är verkligen en HUND! Eddie är mer som en väluppfostrad katt.

Idag sitter jag hemma med massa plugg. Orkar inte gå till skolan, känns som att jag håller på att bli riktigt sjuk!  

   Det här (ovan) är typiskt Linus, han står alltid och hänger på något/någon.    Emils morgonfirande, med Eddie bredvid!    Linus för en månad sen ungefär. Så himla snygg!    Eddie sover gärna som en padda!    Medans Linus har en mer avslappnad stil !