De senaste veckorna har Linus och Eddie inte kommit så bra överrens. Jag har haft kontakt hela tiden med J på Hundcampus (hundbeteeendeanalytiker) och vi har diskuterat vad som man kan göra. Antagligen, bara spekulationer, så beror bråken på att Eddie är kastrerad. Jag TROR det. Jag lämnade Eddie till pappa i fredags och hämtade honom i tisdags. Under dessa dagar har Linus träffat alla möjliga hundar, varit med överallt och ja, inte gjort ett skit i dåligt-språk-väg mot någon hund alls. Har det varit en stabil säker hane så har han backat, yngre hund- lekt, bitchig tik- respekterat. Den enda typ han inte har träffat under dagarna är kastrerad hane. Förutom Eddie. Hursomhelst, var beredd på fajt i tisdags, men nej, dom var såååå glada över att träffa varandra. Lekinviter som blev lite spända men båda var uppenbarligen positiva. Natten var lugn och enligt normala procedurer. Morgonen lugn, frukost, körde barnen till dagis och tog en härlig promenad i skogen där. Kom hem, gav hundarna frukost. Satte mig på toa och då BANG sa det. Det syntes väl att det var Linus som höll fast Eddie. Inte bra alls. Jag vågar inte dra tag i någon och dessutom var dom under köksbordet. Till slut, efter lock och pock på Eddie och massa kastande av vatten på dom så delade dom på sig. Linus var bara blöt av vattnet. Eddie hade x antal hål i nacke, öron och i ansiktet.
Problemet med Eddie är att han redan inte alls är tuff. Han är rätt rädd av sig, inte osäker i alla lägen men nu är han det på Linus. Rädd + osäker = katastrofhund.

Dom har slagits en gång tidigare så det kommit blod och det var förra torsdagen, annars har dom bara grufffat. Men Linus är ju i könsmognaden och det är ju en känslig period, även om han inte borde ge sig på Eddie såhär.

Sen igår morse har vi dom helt isär, dom snackar mellan barngrinden som vi har in till köket. På kvällen hade vi dom ihop och Linus i koppel. Det hängde bara efter honom men det gick bra, bara ifall att liksom.

What to do, mmm råden vi fått av J och som i stort sett alla hundmänniskor jag pratat med verkar vara överrens om: Skaffa en äldre surkärringstik.

Ja och jag är villig att hålla med. Men vart sjutton hittar jag en passande tik som:

* är över 5 år, helst äldre

* inte svarar upp

* är enormt språksäker

* inte kräver mer än 3 aktiveringstillfällen per vecka utöver dagliga promenader
* inte är högre än 60 cm

Det positiva med att ha tre hundar är ju att jag kan lämna två tillsammans hemma när jag tränar en av dom. Jag älskar att ha tre hundar, det känns så lagom på något vis. Eller alla vis. Två hundar känns naket, tomt. Ännu värre med bara en som det var i helgen. När jag kom hem från skolan i måndags så var Linus trött efter en promenad, jag då? Inget att göra.... 

Jag tror inte att det är kört mellan Linus och Eddie. Med en bra stabil tik ihop med dom så tror jag dom kommer känna sig tryggare. 
Linus ska förhoppningsvis börja på grundkurs nästa vecka, Eddie på rallylydnad i november, Linus får troligen följa med till Stockholm på rallymixinstruktörsutbildning också.

Igår kändes det verkligen deprimerande, bara två hundar kvar och inte ens dom kan fungera ihop. Men det har ju sina anledningar, det är bara att ta det lugnt, det löser sig. Jag vet ju det... men det är jobbigt när det händer.

Den här bilden tog jag igår, det var rådjur bakom hundarna och öronen synkades så himla snyggt tycker jag!