.. är jag. Dom senaste veckorna börjar visa sig nu. Jag känner mig som något katten släpat in och är verkligen, verkligen TRÖTT. Alltså så himla slut! Igår kväll ringde jag pappa och bad honom låna hundar ikväll. Bara en kväll utan promenader och dåligt samvete vore toppen. Så trött är jag! 

Och det är inte ofta jag inte orkar med dom, men nu är det verkligen botten. Igår var dom på tomten och gjorde sina behov tre gånger... och EN promenad blev det. Visserligen en bra sådan i skogen och dom röjde ju gärnet såklart... men ändå... Coralin var ju däckad i feber så jag vågade inte gå hemifrån faktiskt. 

Pappa kom hit nu på morgonen och gick en rejäl runda med dom, sen lånade han bilen till jobbet och kommer tillbaka vid 14 så jag kan gå till sjukgymnasten. Sen får jag tillbaka bilen ikväll och då tar han bussen hem, kanske med en hund eller två :) 

Sitter och funderar på om jag kanske bara ska boka om resan imorn till senare. Och åka med bara Coralin ? Hon verkar ändå jättepigg idag och ingen feber sen igår mitt på dagen. Hmmm... eller så skjuter vi bara på det till mellandagarna. 

Frågan är om jag ska åka imorn själv då? Julklappsshopping, utgång och sen utställning med uppfödarmöte på söndag. Hmmm... orkar jag? Och hur kul är det att gå utan sällskap på utställningen? Mobbat deluxe! 

Får fundera över dagen helt enkelt! 

Ratto däremot har mått toppen i två dagar... och jag tror det faktiskt har med kylan att göra. Helgen var ju äckelkall och även måndag och tisdag. Onsdag morgon också men då gick vi på så roligt ställe så han var ju superglad ändå. Men igår och idag har han varit på topp hela tiden. Glad viftande svans, ylsång, pigg och kelig! Me love! 

Katterna då, jo jag skrev ju en tråd om dom igår och berättade hur duktiga dom är.... vad gör dom då? Jo pissade ner båda badrumsmattorna!!!!!! Muppkatter! 

Men men, får spraya lite feliway i badrummet när jag städat och lagt ut nya mattor :) Tur man har några :) 

För första året på många år så är jag faktiskt inte ett dugg stressad. Kanske beror på att jag är helt slut? Bra taktik av Magnus jobb isåfall :) Haha! 

Däremot är min önskelista LÅNG också för första året på många år... brukar tycka att jag har allt men nu är det faktiskt en hel lista jag skulle bli glad över:

* Stora témuggar från Indiska

* ylleunderkläder

* termobyxor (har bara skalbyxor och dom är inte så varma när det är -20)

* ridsäkerhetsväst

* ridhjälm

* pilatesboll

* träningskort och barnvakt

* ensamkväll med min älskade make

* Förstora min fingerring som blivit för liten (kanske jag som blivit för fet) 

* sova

* eclipse dvd

* Vampire diaries böckerna nr 5 ->>>

* nyckelringsdjur (hittar aldrig mina nycklar!)

* en liten digitalkamera

* en resa till något varmt land

* en varm mössa som inte kliar

Ja det var ju en blygsam lista... det är garanterat mer dessutom :) 

En bild får ni också! 

För Ratto har varit pigg och rolig på alla promenader. Dessutom lyckades jag smeara ut bajs på hela vanten imorse. Bajspåsen såg inte riktigt hel ut.... och det var den inte heller!!!! 

Dagen började med tre tröttisar i sängen. Klockan ringde kvart över sju och varken jag eller Coralin ville upp. Emil vände på sig som vanligt och sov vidare. Han är alltid segast på morgonen. Men till slut hade jag lyckats få på dom x antal lager med kläder och även mig själv. Iväg till dagis med tom tank, nope, var ju tvungen att tanka först. Suck o stön. En kvart sent kom hon in på dagis och där var pepparkaksbaket i full gång! Mys!!! 

Sen en tur med hundarna och Emil i pulka i skogen där. ÄLSKAR den skogen. Den är så underbar!!!! Det var där bajspåseincidenten inträffade :( 

Sen in med alla i bilen och iväg till Ica. Handlade mat och sen körde vi runt lite extra så bilen blev riktigt varm. Kvart i tio var vi vid Emils dagis/skolan och träffade pappa. Han har faktiskt inte sett volvon förut men han tyckte den var FIN! Den funkar ju ivf. :) Fick två par yllevantar åt Coralin, ett par åt Emil och så ett par åt mig :) Me like!! Tack pappsen! 

Sen in på dagis och Emil tyckte att det var jätteroligt! Gick jättebra och förutom en smutsig matta så var det toppenfint. 

Halv elva packade vi på oss kläderna och åkte hem. Frukost åt hundarna och mat åt mig och Emil. Sen soffläge en kvart. Och sen var Coralin och mamma här och jag drog iväg till vc och tränade. gick bra och det känns bättre i rygg o nacke nu. 

Blir en varm dusch innan jag går och lägger mig ikväll också, så är jag nog bättre imorn. Har haft jätteont i flera veckor nu och jag blir så sabla grinig och det är inte kul. Speciellt inte när jag har en del runt mig nu. 

Ivf så har jag sökt jobb ju. Två styckna som jag hoppas på. Det ena är på 50% och det är rätt mycket utomhus. Kanske det jag hoppas på MINST. Det är på eftermiddagar. Det andra är dagtid 8-14 ungefär. Det är toppentider för mig som har hundar och barn precis i samma område. Så jag hoppas på det jobbet. Det är 75% också. Får veta imorn eller på fredag om jag fått något av dom.... eller inget. Men det vore tråkigt om jag inte får något. 

Fast reservplanen är att plugga. Så det blir ju mer pengar i plånböckerna hursomhelst. Magnus har gått vidare också och nu väntar psyk-tester och medicinska tester. 

Aja, innan mamma åkte så gick jag en skogstur med hundarna och det var upplyftande. Ratto var glaaaaad och piiiiiigg och rolig!!! Vi hade en jättekul promenad. Ia var tossig som vanligt och Eddie har ju blivit värsta bänghunden. Han leker hela tiden och hittar på knäppsaker. My love! 

Nu sitter jag o funderar på om jag ska orka baka kärleksmums med barnen... eller om jag ska beställa pizza, eller om jag ska orka laga rejäl middag? Eller bara sitta här i en halvtimma till och sen göra gröt? Bläääää jag hatar gröt.... men barnen äter det. 

Nä datorn åker av nu åtminstone!!! 

Magnus kom hem i lördags och dagarna sedan dess har bara flugit iväg. Idag har han åkt igen och på lördag ska vi ses i Stockholm för att shoppa, festa, gå på utställning och umgås med syrran och vänner. 

Vi var hos Oboy i fredags, i lördags och i söndags. Nu blir det nog inte mycket förrens på måndag. Julklappsinköpen är klara förutom åt Emil. Det är jätteskönt att bara ha hans kvar. I övrigt så känns mitt engagemang smått försvunnet i år. Förra året hade Ratto njursvikt i oktober, november men i december var njurvärdena bra och levervärdena katastrofala. Vi gick på nålar i hela julen och trodde inte att han skulle överleva. I år känns det värre. Men samtidigt inte. Senaste dagarna har vi sett en försämring av hans livskvalité och det lutar åt att han får somna in innan jul. Idag tog jag första steget och mailade kremeringen. Förväntar mig svar inom två dagar för dom skrev att dom inte kollar datorn så ofta. I övrigt hoppas jag bara att Torleif ställer upp på mitt önskemål. 

Att tänka tanken att Rattos julklapp kommer komma (har beställt åt alla tre) och ligga oöppnad över jul känns mest bara sorgligt och overkligt. Jag har i så många år trott att våra dagar är räknade, för han har verkligen provat på allt som går i sjukdomsväg. Vi har kämpat i över åtta år mot avlivningshotet som hängt över oss. Vi har överlevt och vi har segrat, varje gång. Visst har jag vetat att det en gång kommer komma en dag då vi inte segrar igen... men man ska vara glad över tidigare segrar eller? Jag känner däremot ingen glädje just nu. Jag har upplevt för många år och så många förändringar i livet MED honom för att tänka mig livet utan honom. 

Utan honom skulle jag inte ha Coralin idag. För om han inte kommit in i mitt liv så hade jag aldrig fått för mig att åka till Spanien öht. Och jag hade inte träffat hennes biologiske far, inte vågat lifta och då hade hon inte blivit till. Jag hade aldrig vågat gå tillbaka till vår lägenhet när vi hade hot över oss... och då hade jag heller aldrig fått lugnet att gå ut den där dagen för över 4 år sedan, då jag träffade Magnus. Ni ser, Ratto är en så otroligt stor del av mitt liv och den som fått mig att våga leva. Våga pröva nya vägar, orkat kämpa för det som är viktigt, lärt mig att älska. 

Jag har skrivit det så många gånger nu, att han ÄR speciell. Han Är verkligen det. En sådan där en-gång-i-livet-hund! 

Nu måste jag samla allt han lärt mig, och våga det jag måste och älska de jag älskar... och till slut... pröva livet utan honom. 

... men inte få ur mig ett vettigt ord.... har blivit en ny vardag. 

Ett steg i taget......ett är taget. 

men jag kan ivf bjuda på världens bästa filmtips. Skrattade, grät, skrattade ännu mer och så grät jag ännu mer. Magnus blev riktigt rörd och mamma också. 

http://www.imdb.com/title/tt1188996/

Nääää NU ska vi sätta fart!!!! *segast i stan*