I måndags tog jag det lugnt på dagen, pluggade men orkade inte åka till skolan! På kvällen var jag med barnen på ridskolan, Coralin fick en ny häst som heter Kasper och en annan lärare en hennes ordinarie. Hårda regler hade hon, mer ordning och reda för säkerhets skull, bra tycker jag!

I tisdags var jag och gjorde klart tatueringen på armen! Ont men inte lika som första gången! Det blev lite skiss upp på axeln och jag längtar tills den är klar! Kommer bli så himla grymt!!

I onsdags var jag i skolan, vad gjorde jag sen? Kommer inte ihåg??? Bra där med minnet :P

I torsdags vet jag inte heller vad jag gjorde? Väntade på besked om lägenhetsbytet men vi har inte fått något än:( vore ju skönt att få det snart så vi kan börja packa liksom!! Om det går vägen förstås.....

I fredags, ja då var jag på marieberg och klippte mig och shoppade! Det var en härlig dag!

Igår var barnen hos mamma och jag pluggade. På kvällen bjöd c och P på middag, så himla god smörgåstårta!
Sen satt barnen och tittade på film och vi vuxna såg en halvtimme av vår film innan Emil tröttnade och ville hem! Domnade tidigt och vaknade före barnen idag kl 10!!!!!
Galet utvilad för en gångs skull!

I brist på ork att skriva så bjuder jag på en söt bild från ikväll!
Fullt i badkaret av så fina barn!

Den här flytten som kanske kanske blir av, medför inte bara glädjeskutt. Det skulle förenkla mycket i vardagen och barnen skulle nog ha lättare med aktiviteter osv...
Men, mitt stora MEN.... Jag och Carro har under våra 3,5 år här, som grannar, blivit väldigt goda vänner. Det är på den nivån att vi i stort sett lever i symbios. Vi träffas inte uteslutande varje dag, men nästan! Och vi behöver inte ens prata med varandra när vi ses... Ibland sitter vi bara där och stirrar ut i tomma luften och gör ingenting. Ibland går jag bara upp till henne och sitter där och myser med Liv eller pratar med L, F eller P. Det är så avslappnat. Det där sköna avslappnade kommer ju försvinna om vi flyttar, jag får sådan ångest.... Jag är rädd att jag kommer känna mig ensam och bli deppig!?
Vi är nog deppiga båda två nu, hon och jag alltså. Båda har svårt att tänka sig ett annat liv än det vi har idag....utan den närhet vi har idag!
Aja, det löser sig väl...

Alltså det här med att gå och vänta på flyttbesked är ju inte bara det!
Jag och M har börjat rensa i förråden, vi har lagt 10 000 kr på våran samlade skit, som stått i förråden (i förrådskostnader) och vi har därför bestämt oss för en omvändning.
Vi ska köpa 15 plastbackar, dessa är gränsen för allt vi ska bära med oss. Gamla minnen, säsongskläder osv. 15 plastbackar är maximalt dessutom!!! Mer behöver man väl inte spara på?
Hitills har jag i två förråd hittat 2 lådor att spara på! Så mycket är slängt och mycket kört till Erikshjälpen!
Det känns väldigt skönt att bli av med allt gammalt! Dels befriande med rena ytor men det känns även som en nystart! Hoppas nu att bytet går igenom! Här är en bild från lägenheten (den vi vill byta till oss)

Jag var ju hos vet för två veckor sen med Bambi. Vi har misstänkt en tid att hon ser dåligt! Det skulle ju isåfall förklara vissa rädslor och beteenden! Eftersom hon aldrig är grundligt kollad sen hon kom till Sverige så bad jag dom göra en allmänkoll. Jag har ju misstänkt att kastreringen av henne inte gjorts korrekt och det bekräftade denna veterinär, samt att hon har katarakt av mild grad. Den är på den nivån att hon ser grumligt och lite sämre i skum belysning.
Fick tid för ultraljud två dagar senare, den veterinären ringde dock på onsdagen och sa att det var onödigt med detta eftersom hon måste löpa för att de ska kunna hitta några rester. Jag hade däremot uppmärksammat svullnader som jag inte visste vad det var, äggstockar eller vad? Stora var de! Kom in med henne och det visade sig vara riktigt förstorade lymfor!!! Vi tog ett urinprov (Bambi blev smått traumatiserad när jag "jagade" henne med en skål) vilket visade galna nivåer på det mesta. In med antibiotika och metacam! Två dagar senare blev hon riktigt dålig igen, feber, apatisk, spydde och kissade ner sig!
In igen och det blev akutröntgen. Det visade sig att livmodertappen inte var stängd utan mycket inflammerad! Bort med metacam ändå, hon blev bättre! Nu måste hon börja löpa snart så de kan operera! Nu mår hon sådär, hon slickar sig mycket och det är svårt att säga om vulvan är svullen pga det eller kommande löp! Imorn ska jag ringa vet igen och se vad de tror!

Nu väntar två veckors oro här hemma, vi har ansökt om en direktbyte för att hamna i ladugårdsängen igen. Vågar väl faktiskt inte hoppas alls på att det går vägen, men gör ju det ändå.
Det finns mycket positivt ned att bo där, tex är det cykelavstånd till skola/dagis, det är närmre stan men ändå gott om promenadstråk både i parken utanför men också i skogarna runtom!

Det negativa är att vi blir utan uteplats, vi får nya grannar (som inte är de underbara vi har nu) och bara själva grejen att flytta är jobbig!
Samtidigt, OM det nu går vägen, så får vi en lägenhet med asbra planlösning och slipper stenhårda väggar som inget går att hänga upp på!

Så håll tummarna!

Nu har jag ingen häst kvar, i somras när vi var i Spanien fick oboy somna in. Det är tomt utan honom, känns naket och konstigt att han inte finns längre. Barnen saknar honom också, såklart, vem gör inte det? Han var en så personlig och härlig typ, så egen och härlig!
Ja ja hursomhelst så känns inget roligt med häst längre, jag älskar ju att rida fortfarande men en paus känns verkligen inte helt fel!
Så när Helen ringde mig för en dryg månad sen och frågade om hon fick låna Lycka så sa jag ja. Vi har skrivit ett överlåtelseavtal för Lycka så nu, för första gången i hela mitt liv, äger jag ingen häst!!
En massa hästgrejer äger jag däremot, fy farao vad man samlar på sig! Blir ju tokig för mindre! Vi håller dessutom på att tömma våra förråd det är inte så poppis att släpa hem allt!
Aja det löser sig väl!