Nu väntar två veckors oro här hemma, vi har ansökt om en direktbyte för att hamna i ladugårdsängen igen. Vågar väl faktiskt inte hoppas alls på att det går vägen, men gör ju det ändå.
Det finns mycket positivt ned att bo där, tex är det cykelavstånd till skola/dagis, det är närmre stan men ändå gott om promenadstråk både i parken utanför men också i skogarna runtom!

Det negativa är att vi blir utan uteplats, vi får nya grannar (som inte är de underbara vi har nu) och bara själva grejen att flytta är jobbig!
Samtidigt, OM det nu går vägen, så får vi en lägenhet med asbra planlösning och slipper stenhårda väggar som inget går att hänga upp på!

Så håll tummarna!

Nu har jag ingen häst kvar, i somras när vi var i Spanien fick oboy somna in. Det är tomt utan honom, känns naket och konstigt att han inte finns längre. Barnen saknar honom också, såklart, vem gör inte det? Han var en så personlig och härlig typ, så egen och härlig!
Ja ja hursomhelst så känns inget roligt med häst längre, jag älskar ju att rida fortfarande men en paus känns verkligen inte helt fel!
Så när Helen ringde mig för en dryg månad sen och frågade om hon fick låna Lycka så sa jag ja. Vi har skrivit ett överlåtelseavtal för Lycka så nu, för första gången i hela mitt liv, äger jag ingen häst!!
En massa hästgrejer äger jag däremot, fy farao vad man samlar på sig! Blir ju tokig för mindre! Vi håller dessutom på att tömma våra förråd det är inte så poppis att släpa hem allt!
Aja det löser sig väl!