I måndags hade jag en förjävlig morgon. Magnus åkte till jobbet med min hemnyckel, så jag fick lämna hundarna hemma när jag lämnade barnen på dagis, sen stressa hem igen, gå ut med hundarna, få nyckeln av Magnus och sen till skolan när jag började 9:00. Annars kommer jag inte ihåg så mycket från måndagen, dagarna är ju inte så spännande när det bara är vardagslivet som rullar på. 

I tisdags lämnades bilen till en man som ska byta kamrem på den. Den blir nog klar idag eller imorn. Sen la jag ett litet motivationsspår åt Linus också. Bara kanske 50 meter och med tre leksaker. Han gick igång klockrent och apporterade (halleluja) de två första leksakerna. Vid sen sista tog han kontakt och jag sa FRI, varpå han bar hem sin stora råtta hela vägen in i vardagsrummet. Han visade stolt upp att han hade klarat det! Sen hämtade han båda de andra leksakerna från min ficka och la dom också på sin säng :) Sötnosen. 

Onsdag då, hmmm då var det skola såklart men på kvällen körde jag ett lydnadspass med Linus. Fot, sitt, stanna kvar, inkallning till fot och sitt. Sen provade jag också fot, sitt kvar, gick ett varv på tomten, tillbaka till honom och frisignal. Sist även lite platsliggning, tror han låg 2 minuter! Är det 3 minuter på LK1? Hursomhelst, det gick ju jättebra, han är så otroligt lyhörd och fokuserad. 
Nu måste vi bara komma iväg till BK och träna med störningar!! 

Igår fick jag veta att vår veterinär Torleif Lind avled den 25/9. Tänk att honom jag har känt sen jag var 5 år, alla våra djur har han träffat. Det känns jättekonstigt!!! Även om han inte var den jag gick till om det var allvarliga saker, så fanns han alltid där att ventilera med. En sådan veterinär som jag kunde ringa närsomhelst, mitt i natten om det var så. Han ställde alltid upp! 
När jag var liten så fick jag hjälpa honom när våra katter skulle kastreras eller steriliseras, det var då mitt intresse för veterinäryrket tog fart. I somras när Eddie slog en tand så märkte jag att Torleif inte var på topp. Han var väldigt skakig och jag gjorde ju det mesta av "operationen" själv. Det var sist jag träffade honom men vi hade sms kontakt efter det. 

Så inatt sov jag inte bra, många tankar, livet är så bräckligt. Sen drömde jag att Ratto inte var död på riktigt, det är nog tredje gången denna vecka jag drömmer det, och lika ledsen blir jag varje gång jag vaknar och inser att det bara var en dröm. Det är så hemskt att han inte finns längre! 

 
Mitt underbara fladderöra....