Nu har det gått över två veckor sedan Ratto blev en ängel. Vi kom hem från stugan i lördags och tomheten bara öste ner över oss. Det var ungefär som att vi alla hade förväntat oss att "Fjant" (som han kallades ibland med glimten i ögat) skulle stå där i hallen och skälla ut oss med viftande svans, när vi kom fram. Istället ställde jag upp hans urna (den fick åka med till stugan) med halsbandet ovanpå, uppe på bokhyllan. Bakom står den fina målningen från Salli. Men inget fladderöra här hemma. Ingen hittehund alls. För första gången på nio år har jag ingen hittehund/gatuhund!!!! 

Jag känner mig naken och som om jag hela tiden har glömt något. Men det lägger väl sig. Nu är det vardag igen, ivarjefall för Magnus som börjar jobba idag. Jag och barnen är lediga i tre veckor till... sen jobbar jag som egna företagaren i tre veckor innan skolan börjar. 

Mina fina grabbar!   

I augusti hoppas jag att S lånar ut Enya. För bah, det här går ju inte. Det är alldeles för lite med två hundar. Igår fick Linus jag-vet-inte-hur-många klickerpass. Roligt förvisso att hinna med. Men har man tre friska hundar så känner jag inga tvivel om att hinna med dom. Det är värre när en eller två är sjuka, speciellt samtidigt. Men vi får vara hundvakter eller jourhem eller nåt tills den rätte hunden dyker upp. Skulle gärna vilja ha en hittehund men jag litar inte på någon förening tyvärr. Vem vet, jag kanske snubblar över en i Spanien i höst/vinter?! 

   Linus har fått simma en hel del i sommar. Och är nu riktigt snygg i kroppen. Jag tror på det där att om man har en sund kroppsbyggnad så tacklar man annat bättre. 

Hursomhelst. Igår tränade jag ju flera gånger med Linus. Vi börjar få in flyt på SITT, LIGG och SITT FRÅN LIGG. Ibland blir det fel och då studsar han två meter rakt upp i luften och skäller på mig. Annars är han faktiskt himla duktig. Imorn ska vi på ringträning också, DET kan bli intressant. Det finns två tänkbara lösningar på gaphalssyndromet: Doppa huvudet i lim så jag inte riskerar att slita av mig håret alternativt dubbla öronproppar! 

Eller så funkar det skitbra med en tub mjukost! Bästa belöningen på honom faktiskt, han älskar det! 

Men under de här veckorna (innan skolan börjar) så ska vi traggla vidare med LK 1 och jag hoppas att vi är lagom redo i början av oktober då det är en lydnadstävling på Örebro BK. Sen har vi tänkt åka med honom till Stora Stockholms- utställningen, mest för att jag tycker att det är väldigt bra om han lär sig hantera sådana tillställningar. Utomhusevenemang är oftast lättare, men inomhus ekar det och är läskiga golv, oftast. Massa hundar, ljud och dofter överallt. Det är grymt om hundar kan klara sådant. 

Mest vill jag kolla på lydnadstävlingarna där, men om det går bra i Ånnaboda så kanske jag ställer honom. 

   Jag kommer verkligen längta efter stugan! Sådana här kvällar har man nästan jämt där! 

Inte för att jag kan påstå att jag är direkt utvilad. Sommaren började ju illa med sjuk bror. Han är ju givetvis inte frisk än, cancer är svårt att bli botad från. Sen operation av Eddie, huggormsbiten Emil och massa dagar på sjukhuset, dålig Ratto och så bara det att han fick bli en ängel. Till det har vi haft världens skit med pumpen här i stugan, vet inte hur många vändor det varit, reservdelar som bytts och extra utgifter. Jag har målat om inne i lillstugan, Magnus utanpå lillstugan. Sen har vi börjat måla fönster och igår fick jag ytterdörren målad. Ikväll ska vi köra en vända till tippen med massa bråte som vi städat ur. 

Igår kände jag att plånboken började eka lite väl tom. Så nu har datorn åkt på och jag har uppdaterat hemsidan för hundtillbehör www.hopplosahundar.se och ska väl så småningom uppdatera www.hundoptimist.se men det är såååå jobbigt.

Hursomhelst så ska jag ha en "uppföljningskurs" om intresse finns, den börjar om två veckor om nu alla som sagt att dom vill gå, också anmäler sig.
Det blir en mixkurs med lydnad, balansövningar, lek och personspår.

Idag är det VARMT igen. Sitter ute nu, för täckning finns det bara ute. Folk verkar ha insett att jag inte går att höras så ingen ringer längre....

Låter jag deppig? Nänä...

Sorgen efter Ratto tynger rätt mycket på mig faktiskt.

Den här semestern blev inte som planerat..... 
måndagen då vi skulle åka bestod såklart av packande och virrande med saker hit och dit, sista städningen och hej kom och hjälp mig.
Eddie var stressad (han tycker INTE om att vi ändrar på schemat) och jag tyckte att han borde åka med mig i sedanen och att vi skulle packa om. Så blev det inte och när jag var inne på toa så small han och Ratto ihop. Eddie bröt en tand och jag fick panikåka till veterinär och den fick opereras bort. Sen fick han stanna i Örebro (hos mamma) och jag åkte iväg mot stugan. Vid Norrköping var jag så trött så jag knappt såg vägen. Åkte hem till S och D i Linköping och fikade och gosade med Enya, Felix och t o m så fick jag bjuda skygge Parker på gotta ur handen. Finaste vovvarna.
Var framme vid midnatt och somnade som en gris.

Tisdagen- nästa katastrof!!
Vid halv sju på kvällen så blev Emil biten av en huggorm. Det tog rakt i blodomloppet och giftet spred sig sjukt snabbt. Vi åkte direkt in till akuten,  sen fick vi åka upp till barnkliniken, men det spred sig så fort så när han hade fått dropp så åkte vi till intensiven. Det var HEMSKT att se honom ligga där med alla sladdar och bli mer och mer "borta". Sov på iva en natt han fick två doser serum. Hela armen blev blå och stor... så himla hemskt! Vidriga jävla djur alltså!!!
På onsdagskvällen blev han flyttad tillbaka till barnkliniken och där sov vi två nätter. Det var verkligen fruktansvärt.. men han tog det bra såklart, så himla trygg och fin är han. Och Coralin är världens bästa som stöttar, leker och underhåller. Bästa barnen!

Midsommar blev inte så dramatisk, Ratto och Linus fick följa med till firandet och Linus gapade inte SÅ mycket, men lite dock. Lördagen och söndagen blev slappardagar.
På söndagskvällen hände dock något med Ratto och jag kände att nu är det inte bra med honom. Ringde veterinären i Västervik och pratade om avlivning men det kändes helt fel. Så galet. Pappa skulle kommit ner igår eller idag med Eddie. Panik kände jag. Ratto som inte var på topp och nyopererad Eddie. 

Så igår bestämde jag mig. Jag ringde till veterinären här i Örebro. Fick en tid idag klockan 12. Åkte upp igår kväll med bara Ratto. Tackar Cissi som höll mig sällskap halva natten och sen kunde jag spendera resten med att gråta. 

Idag har det varit som i en dimma.
Vaknade och blev i det närmsta hysterisk. Sådan sorg och smärta, att skiljas från min älskade Ratto.
Cissi hämtade oss och vi åkte till Lundbyskogen och gick en promenad. Han var glad, pigg och nöjd!
Vägen ut känns som en dimma. När jag skulle skriva på pappren så var det bara fruktansvärt. Det bara totalbrast och jag kommer inte ens ihåg om jag skrev rätt namn eller nåt...

Men med den bästa kliniken så blev det rätt. Vi gick ut och satt i slänten i gräset. Han fick den lugnande sprutan och åt lite färskfoder. Lullade runt, åmade sig, somnade en stund med huvudet i min hand. Låg skål en stund. Kravlade runt lite och vaknade till, kämpade emot. Då fick Cissi hämta veterinären. När hon väl kom ut så la han sig i skuggan av gräset. Där fick han sista sprutorna. Han dog efter två små smask och en djup suck. Det var lugnt och sorgligt men plötsligen kunde jag andas igen.
Sedan åkte vi direkt till krematoriet där vi väntade medans bränningen utfördes. Gubben där satt och snackade med oss, gaggade verkligen om allt och ingenting. Efter minst två timmar åkte vi därifrån och Rattos varma urna stod i mitt knä. På bara några timmar fanns han inte mer. Inte i fysisk form.

Nu känns det mest overkligt, att det är gjort. Att jag inte har något att oroa mig för. Stressa över. Tänka "är det dags nu?".

Eddie hämtades och sen satt vi här hemma och stirrrade i väggen ungefär. Cissi åkte för en stund sen, nu är det bara jag och Eddie här hemma. Imorn åker vi ner igen till stugan och hoppas verkligen att de kommande två veckorna blir lugnare än vad det varit hitills. Jag känner att min utbrändhet är under kontroll men jag skulle verkligen behöva göra INGENTING!
och sen INGENTING igen.....