Den här semestern blev inte som planerat..... 
måndagen då vi skulle åka bestod såklart av packande och virrande med saker hit och dit, sista städningen och hej kom och hjälp mig.
Eddie var stressad (han tycker INTE om att vi ändrar på schemat) och jag tyckte att han borde åka med mig i sedanen och att vi skulle packa om. Så blev det inte och när jag var inne på toa så small han och Ratto ihop. Eddie bröt en tand och jag fick panikåka till veterinär och den fick opereras bort. Sen fick han stanna i Örebro (hos mamma) och jag åkte iväg mot stugan. Vid Norrköping var jag så trött så jag knappt såg vägen. Åkte hem till S och D i Linköping och fikade och gosade med Enya, Felix och t o m så fick jag bjuda skygge Parker på gotta ur handen. Finaste vovvarna.
Var framme vid midnatt och somnade som en gris.

Tisdagen- nästa katastrof!!
Vid halv sju på kvällen så blev Emil biten av en huggorm. Det tog rakt i blodomloppet och giftet spred sig sjukt snabbt. Vi åkte direkt in till akuten,  sen fick vi åka upp till barnkliniken, men det spred sig så fort så när han hade fått dropp så åkte vi till intensiven. Det var HEMSKT att se honom ligga där med alla sladdar och bli mer och mer "borta". Sov på iva en natt han fick två doser serum. Hela armen blev blå och stor... så himla hemskt! Vidriga jävla djur alltså!!!
På onsdagskvällen blev han flyttad tillbaka till barnkliniken och där sov vi två nätter. Det var verkligen fruktansvärt.. men han tog det bra såklart, så himla trygg och fin är han. Och Coralin är världens bästa som stöttar, leker och underhåller. Bästa barnen!

Midsommar blev inte så dramatisk, Ratto och Linus fick följa med till firandet och Linus gapade inte SÅ mycket, men lite dock. Lördagen och söndagen blev slappardagar.
På söndagskvällen hände dock något med Ratto och jag kände att nu är det inte bra med honom. Ringde veterinären i Västervik och pratade om avlivning men det kändes helt fel. Så galet. Pappa skulle kommit ner igår eller idag med Eddie. Panik kände jag. Ratto som inte var på topp och nyopererad Eddie. 

Så igår bestämde jag mig. Jag ringde till veterinären här i Örebro. Fick en tid idag klockan 12. Åkte upp igår kväll med bara Ratto. Tackar Cissi som höll mig sällskap halva natten och sen kunde jag spendera resten med att gråta. 

Idag har det varit som i en dimma.
Vaknade och blev i det närmsta hysterisk. Sådan sorg och smärta, att skiljas från min älskade Ratto.
Cissi hämtade oss och vi åkte till Lundbyskogen och gick en promenad. Han var glad, pigg och nöjd!
Vägen ut känns som en dimma. När jag skulle skriva på pappren så var det bara fruktansvärt. Det bara totalbrast och jag kommer inte ens ihåg om jag skrev rätt namn eller nåt...

Men med den bästa kliniken så blev det rätt. Vi gick ut och satt i slänten i gräset. Han fick den lugnande sprutan och åt lite färskfoder. Lullade runt, åmade sig, somnade en stund med huvudet i min hand. Låg skål en stund. Kravlade runt lite och vaknade till, kämpade emot. Då fick Cissi hämta veterinären. När hon väl kom ut så la han sig i skuggan av gräset. Där fick han sista sprutorna. Han dog efter två små smask och en djup suck. Det var lugnt och sorgligt men plötsligen kunde jag andas igen.
Sedan åkte vi direkt till krematoriet där vi väntade medans bränningen utfördes. Gubben där satt och snackade med oss, gaggade verkligen om allt och ingenting. Efter minst två timmar åkte vi därifrån och Rattos varma urna stod i mitt knä. På bara några timmar fanns han inte mer. Inte i fysisk form.

Nu känns det mest overkligt, att det är gjort. Att jag inte har något att oroa mig för. Stressa över. Tänka "är det dags nu?".

Eddie hämtades och sen satt vi här hemma och stirrrade i väggen ungefär. Cissi åkte för en stund sen, nu är det bara jag och Eddie här hemma. Imorn åker vi ner igen till stugan och hoppas verkligen att de kommande två veckorna blir lugnare än vad det varit hitills. Jag känner att min utbrändhet är under kontroll men jag skulle verkligen behöva göra INGENTING!
och sen INGENTING igen.....