Idag, för en liten stund sedan, vaknade jag med en rofylld känsla i mig. I perioder tror jag att jag behöver allt möjligt för att må bra, men det gör jag inte, mediatation och avslappning är bara redskap i livet, men acceptansen är den största motgången man kan ha. Att acceptera vad man har är svårt, för det handlar lika mycket om att nöja sig och sluta sträva efter bättre. Nu talar jag för min egen del, då handlar det om stress v. lugn!
Att acceptera att mitt liv inte är perfekt stresshanterat, att det är kaos ibland, att det blir fel, det är så det är!
Och idag vaknade jag lugn över stressen! Det känns galet bra! Sådär tokbra!