Den här helgen har vi syster med sambo på besök, Bambi som vanligen stormskäller på alla som kommer in accepterade båda efter bara rn presentation. Eftersom vi vet att hon ser dåligt nu så går alltid en av oss in till Bambi, sen får gäster komma in och säga hej till henne och sätta sig. Då kommer hon faktiskt fram och luktar direkt. Stort framsteg!!!

Men, en stor stor förändring har skett med henne med oss också, hon har blivit gladare sen hon behandlades mot uvi, hon bjuder på sig själv och känns tryggare! Stackars liten toka, hur länge har hon haft uvi egentligen?
Det är ju helt omöjligt att veta, eftersom kastrering oftast eliminerar den sjukdomsrisken.... Ingen har ju tänkt det?!
Men hursomhelst så är det härligt att hon vågar mer nu, att hon verkar mer och mer stabil! Hon vill så gärna träna och lära sig trix, men det är toksvårt när man tror sig vara rädd ju!
Hon har lärt sig tassen, upp, snurra och sitt... Fast bäst är hon ju på att spåra såklart! Hennes nos är helt galet bra!!!!!

Kitty har nu börjat tränas in på target, inga problem med det inte, hon fattade direkt vad jag ville. Försvåringar med avstånd och att jag sitter/står är inga problem heller. Hon är som Linus att träna men brutalt mycket mindre :P
Jag har börjat lite smått att träna följsamhet och handling från båda sidor, inga problem heller. Hon följer MEN hoppar jämfota, därav targetträningen! Tror det kommer bli lättare att lära in moment med den, eftersom hon inte tycker om att jag hänger över henne!

Hursomhelst så är hon grymt smart och kul, hon har mest lärt sig trix; dansa, backa, krypa, sitt, snurra, vinka....
Och sen är hon en klippa på promenaderna, hon trasslar ur sig själv, drar inte, går helt enkelt väldigt fint!

Det som vi ska fokusera på efter min tenta på torsdag är lite mer miljöträning, åka upp på stan och träna passivitet och prova åka buss....