Japp, jag klarade alla kurser och inkluderade både VG och MVG i betygen. Det känns så himla skönt, helt underbart faktiskt!!!! 

I tisdags skulle vi flytta hästarna till bete, det gick väl sådär kan jag säga. Först in med Oboy, som efter att han lekt rodeohäst utan ryttare (stegrade sig som en tok) i stort sett lyftes in. Lilla plutten, han försöker visa sig så kaxig men han är ju egentligen hur van som helst att åka transport. Sen ut med Kittchen, hon gick på utan problem och stod så lugnt, satte på henne transportgrimskaftet och gick ur, varpå hon fick något ryck, fick totalt panik och till slut sprängde hon sönder sin grimma och ganachen, varpå hon vurpade och slog en volt på backen! Trodde hon skulle dö eller något! Fy vad läskigt det var!!! Hursomhelst, hon fick stanna kvar och C tog med Lycka istället. Sen fick vi lämna dom och sen åkte jag tillbaka igen till Kittchen, ut med veterinär och hej och hå, fick sy massa och notan blev inte gratis direkt. Fick spruta henne onsdag och torsdag och nu får hon hippotrim i munnen i fem dagar. Ser redan bättre ut och hon verkar fortfarande lita på mig och vara trygg. DET är ju alltid något positivt.
MEN, jag vantrivs ju i stallet hon står i nu, det är bråk och tjafs om minsta lilla skitgrej, hela tiden, varje dag, om och om igen, samma jävla tugg om och om igen!!!!! Jag har stått i många, många, många stall i mitt liv, men aldrig har det skötts såhär illa, såhär katastrofalt kan jag säga. Det är verkligen under all kritik och hela tiden är det lögner hit och dit och missförstånd om minsta lilla, det går liksom inte. Och nu är jag ju fast några veckor till eftersom jag inte kan flytta Kittchen nu när hon äter antibiotika plus att jag verkligen inte vill utsätta henne för stressen det innebär. Planen är att vi rider över henne innan midsommar, har hittat en väg genom skogen och det borde inte bli mer än 5 -7 km då! 

Jaja, nu är det ju "lov" med tillhörande läderhantverksjobb, kaos i stall och ja det vanliga vardagslivet! Men jag känner redan nu efter två dagar att jag verkligen behöver vila upp mig, den här våren har varit hemskt jobbig!
Och ändå har jag fått tillbaka lite husmorslusta igen, dvs viljan och orken att städa, tvätta och sånt, allt som Magnus har dragit runt med i flera månader. Han är FÖR snäll min älskade make! Men nu ska jag avslasta honom igen :)