Eftersom jag har många järn i elden vanligen så underlättar enormt om jag kan blogga från telefonen. Bloggplatsen skulle ju fixa en app i oktober men jag hittar då ingen:( Hursomhelst..tillsvidare finns vi på http://rockadog.blogg.se

Nu är det sista skolveckan. Eddie är kvar hos pappa och kommer hem på onsdag eller torsdag, när jag är klar med allt skoljobb och kan fokusera på hundflock och julmys. Jag har läst 400 poäng denna höst, varav jag fått vg-mvg i 250 av de poängen. Det är 50 poäng som står på spel imorn, då är det slutprov i Matten! Ugh säger jag bara. Men jag har fått god hjälp av brorsan, pappa och Magnus så det borde gå. Hoppas på VG men är glad för ett G... 

Linus har fått en munkorg, men tro inte att det är något han bryr sig om, han är så jädrans enkel med allt. Man kan klä på hunden vad som helst och han bara "jaha, nämen jag går och lägger mig". Det är en stor korg så han kan både dricka och äta med den, tanken är att ha den som reserv om vi vill ha dom ihop och vet att han har en svacka. Det är ju då han blir som värst. Annars så VET jag ju faktiskt att dom tycker om varandra rätt mycket. Har många bilder från denna höst och vinter när de leker så tussarna flyr :) Så hoppet är inte borta, det ska nog gå att få dom att fungera. Munkorgen är mer för barnens skull också, för jag vill inte att barnen hamnar mellan hans tänder. 
Förhoppningsvis så blir det lugnt så småningom så vi glömmer att vi ens har en munkorg!

Helgen har inneburit mest plugg, men också Linusträning. Det går verkligen, verkligen framåt. Gick nytt en härlig tur med honom, han boffade på två schäfrar men joggarre, folkgrupper, småhundar var han TYST när vi passerade : O Duktiga Linus!!!!! 

Nä nu blir det Runaway Bride på tv. Vår NYA tv. Eller en ny begagnad. Jag fyndade!!! en platt-tv som man kan använda som skärm, dvs koppla ihop med datorn. Bra shit! 

Och just ja, i lördags bakade vi pepparkakshus, var hos svägerskan på adventsfika och så var jag ute på kvällen. Toppenkul!!!!! 
 
Linus ÄLSKAR sin bur förresten! Han går in själv och lägger sig om jag sitter i köket och pluggar. Dörren står ju öppen men han går inte ur i första taget. Så skönt med hans avslappnade attityd till allt! 
 

Igår hade jag en fantastisk dag, faktiskt! 

Det började med att matten gick sådär, men efter den så stötte jag ihop med min biologilärare. Jag har ju känt att sista delkursen varit jobbig, då den var om genetik, och min bror är ju som sagt sjuk. Allvarligt sjuk. Så det är inte så lätt att ha huvudet kallt när man ska läsa om nedärvning och allt, uscha buscha. Men hursomhelst, egentligen skulle vi få resultaten på måndag, men han hade precis rättat mitt och jag är nu godkänd på hela kursen. Själva betyget blir väl G eller VG men det det spelar ingen roll, har andra som väger upp. 

Sen kom jag hem och skulle egentligen plugga, men P ringde och ville handla koppel. Så jag fick en rätt stor beställning av henne! Och så massa hundprat också !

Hämtade barnen och sen tränade vi te/kaffe/godis-sök med Linus. Klickade först när han markerade té. Sen la jag till kaffe och då markerade han té igen, sen la jag till godis och det var svårt, han ville ju ha godiset, men markerade till slut på té. Snart ska jag börja lägga in ordet té så han vet att det är det han söker efter. För till slut är ju målet att han ska markera té, kaffe, godis eller vad som helst. Sen måste jag berätta vad han gjorde igår innan jag åkte till skolan. Han är ju alltid med när jag plockar i kylskåpet, så jag gav honom skinka i förpackning som han skulle BÄRA. Ack så kämpigt det var för honom!!! Men han BAR den åt mig, ända bort till bordet och det var bara ett litet hål i förpackningen från en tand. Duktiga killen. Ska lära honom apportera korv sen också :) Haha, det lär nog gå åt ett par pkt innan han sätter den utmaningen!!!

På kvällen igår så ringde min kära bror, min sjuka bror, har inte sett honom på länge, men vi har ju tät kontakt hela tiden per sms. Nu är han ju i Sverige för del 2 av behandlingen. Det var såå härligt att se honom, att höra hans röst. Han fick prata med barnen och se hundarna också, och en titt på hemmet :) Sen när jag hade nattat barnen så pratade vi en timma till, han hjälpte mig med matten och äntligen lossnade flera problem som jag haft.

Idag tog jag med bara Kita när jag lämnade barnen, hon fick en tur i skogen, lös - utan att jag hade med godis. Hahahahha! Kanske inte världens bästa drag från min sida. Om ni tänker er ett yrväder, litet, som en dammtuss, som springer fort fort fort hit och dit och står på två ben mer eller mindre hela tiden, så är det Kita. Hon är helt vild i skogen. Skulle filma hennes fina inkallningar men haha, hon sprang åt motsatt håll. Som tur är så springer hon inte SÅ långt! Man ser henne åtminstone hela tiden.

Linus fick en egen tur här hemma, skogstur med massa STANNA-träning och gå fint vid sidan. Hade enormt många hundmöten men WOW han skvallrade faktiskt på dom sista istället för att göra vrålförsök! Duktiga älsklingen. Sista hunden vi mötte sa jag STANNA innan vi mötte den, vilket han gjorde. Sen tittade han på hunden, tittade på mig och baffade. Helt klart ett stooooort framsteg för att vara Linus och hundmöten :)

 

I måndags kväll gick jag ut på en ensampromenad med Linus. Vi brukar ta honom ensam för att träna hundmötet och allt annat. Nu var det en lugn kväll och inte så mycket folk ute, kanske pga regn och blåst? Jaja, jag går ju ut ändå och Linus klagar inte. 
Hursomhelst, vi gick bortåt och jag fick för mig att se om han kunde STANNA under gång. Två, tre repetitioner så satt det som ett smäck. Det är så otroligt fascinerande att träna en lapsk vallhund, jag har faktiskt, med handen på hjärtat, aldrig haft en så smart och snabbtänkt hund!!! Vi gick vidare och han gick antingen framför eller bakom mig, eller bredvid. Oavsett om jag gick vidare eller stannade så stannade han i perfekt snygg fryst STÅ på STANNA! Duktiga älskling! Vi mötte tre hundar, och tre-fyra människor, vid varje möte så sa jag stanna och han klarade det galant, givetvis med ostbågeglad kropp på FRI! 
När vi var utanför oss så släppte jag honom, tog in honom i fotposition och satte honom vid sidan. Sen klantarslevarningen- STANNA KVAR! Vad tror ni han gjorde? Jo redan på STANNA så ställde han ju sig upp! Jag bara älskar den här hunden! Sen att jag är ett klantars det får jag ju se rätt tydligt när jag säger sånt där :)
Får se hur jag reder upp det där med orden nu, det löser sig nog :)
Senare på kvällen så tog jag fram en pall, tänkte se vad hundarna bjöd på för beteenden. Eddie är kvar hos pappa och dom trivs ju så bra ihop så det nästan känns hemskt att separera dom :/
Hursomhelst, igen, så for ju Kita fram först till pallen, hon sniffade på den och ställde sig på två ben och vinkade. Det är typ hennes "tänka-själv-förråd" av beteenden. Sitt kan hon, inkallning funkar jättebra så länge man har korv eller något gott med sig, men hon är väldigt lyhörd och går ju lös med mig ute i skogen... Magnus hade också haft henne lös och det gick jättebra !
Jaja, åter till pallen, Kita fattade inte alls det där med att tänka själv. Jag försökte uppmuntra henne men nej, dansa is tha shit! Hon satte sig några gånger, men på ett klick så tror hon att det är det hon ska göra, inte att prova olika saker. Men det lossnar nog. Hon blev hursomhelst helt slut av sina försök + att hon var ute efter min och Linus tur och bakspårade den.
Linus och pallen då, ja han kan ju det där med att tänka och improvisera själv. Han duttade på pallen, tassduttade, puttade med tass, puttade med nos, kröp under (försökte)), hoppade upp på, kravlade över den som en hösäck, satte sig på den... Ja det var ju att sitta PÅ den som var målet, vilket han ju klarade.

Igår tog Magnus kvällspromenaderna, först Linus och han skötte sig exemplariskt. Inte ett baff och gick snällt vid husses sida. Det blir rätt mycket koppelvett på promenaderna nu, min nacke bråkar ju något hemskt mycket av alla timmar/dygn framför datorn nu i slutet av terminen. Men det går ju framåt, Linus är ju som sagt en väldigt smart hund, han VILL göra rätt, han kämpar för att göra rätt. Det är härligt att se.

Idag har Magnus åkt med sitt jobb på Team-building typ 10 mil härifrån, han kommer hem imorn. Han var måttligt lycklig över detta, kanske mest för att jag gnällt så förbannat över allt jag inte kommer hinna när han är borta. Men men, det får gå ändå. Och hoppas dom får det trevligt :)

Nu ska jag skriva klart mitt projektarbete, måste bli klar nu! Ska lämnas in imorgon och jag har matte 3 timmar i skolan sen... suck suck. Inte alls stressad!
 

I torsdags körde vi hem Eddie till pappa. Linus började ju må dåligt förra veckan, kanske pga övergång till hemlagad mat eller så är det bara en allmän dipp igen i immunförsvaret. Han var kass i magen från och till hela veckan och blev mer och mer stressad, han blir ju SÅ dålig i magen, alltså riktigt kass. Han måste ut och in hela tiden, det blir en ond cirkel. Det spelar ingen roll om man är ute med honom en timma eller två, när man kommer innanför dörren så går han direkt till bakdörren och visslar, vill ut. Det är jättetråkigt, jobbigt och alltmänt jävla BLÄ! 
Men men, i onsdags rök han på Eddie. Bet flera hål varav ett i ena frambenet. Eddie blev halt, och mer hemskt, väldigt rädd igen. Det har ju fungerat jättebra senaste veckorna, det är verkligen skönt med en stabiliserande tik i hemmet, hon gör så mycket gott, lilla Kita. Men Linus labila mående mår ingen gott av. Han vet ju så väl att ingen blir glad över det, men han blir verkligen som monsterlinus, jämtemot snällöreLinus som han nästan alltid är annars.
Hursomhelst, i torsdag rök han på Eddie när Eddie kom bärandes på en etikett, visserligen har jag tränat Linus att hämta saker med frystejp på, men andra i hushållet ska ju få göra det också.

Men nu var det inte frystejp utan en jävla liten etikett. Liv och död för en etikett!!!! 

Och jag vet ju, det är en fysisk svacka för Linus som blir till en psykisk. Men det gör inte livet lättare ändå. Det ska vara lugnt och harmoniskt i flocken. Vilket det är nu med Kita och Linus hemma. Lugnt och skönt, inga slagsmål. Kita och Eddie fungerar också ypperligt ihop, nästan ännu lugnare och snudd på lite tråkigt.
Linus ÄR våran älskade bebis, vårt lilla skötebarn som hela familjen älskar så mycket. Han ÄR underbar, när han mår bra, när magen är stabil och han verkligen är stabil. Då går allt på räls, älskade underbara hund, som är så fantastisk att dela vardagen med. Jag har nog aldrig haft en roligare hund att träna! Och utveckla träningen med!!! 

Idag har vi tränat på att hoppa över utsträckt ben, och att hoppa upp i knä och att dansa. Och han gör allt så snabbt, så lätt, så lyckligt! 

Och jag vet varken ut eller in, att ha hundar som ryker ihop titt som tätt vid barnen känns verkligen inte bra, säkert eller som något jag vill stå för. Kanske lugnar han sig, Linus alltså, när han blir lite äldre, eller så gör han det inte, han kanske fått blodad tand och alltid kommer tracka Eddie när han mår dåligt. Eller så blir han bra så småningom. Eller så kanske den kemiska kastreringen gör honom lugnare? Mer tolerant när han egentligen är dålig?
Eller ska man omplacera en av dom? Vem vill ha en 9-årig gammal basenjihane som morrar när hans inbyggda termometer visar äckelväder (vilket jag tycker är charmigt), men som längtar hem efter en vecka hos pappa? Han skulle nog dö av sorg!! Nej det går inte! Han är min friska hund som jag banne mig förtjänar. 
Men vem vill ha en unghund som hitills kostat nästan 15000 i veterinärbesök på mindre än ett år? Och som dessutom har låg tolerans mot andra, vissa, icke-bestämt-vilka, hanhundar i sin omgivning när han utan egentlig förvarning får en fysisk dipp? och som när han fått i sig något han inte tål ska ut varje till varannan timma  dygnet runt i flera dagar, pga något litet och odefinierbart.... så man inte får sova, måste vaka, måste oroa sig....  Oh ja, kan tänka mig att intressenterna står på kö!  

Men för övrigt så håller skolarbetena på att reda ut sig, det börjar likna något och snart får vi fira jul och njuta av varandra några veckor!


Hursomhelst så vill jag inte omplacera någon av dom, jag vill att det ska reda ut sig... även om det känns omöjligt :(    

Nu jädrans så snöar det! Så underbart! Speciellt för barnen och hundarna! Själv måste jag inte ha snö, för lyckans skull, men det glädjer mig med andras glädje! Plus att det blir LJUSARE! 

Jag har brutalt mycket plugg nu sista veckorna. Energin är faktiskt i botten och stressen är hög. Det är inte alls roligt. 
Kroppen vrålar ju på mig att jag ska ta det lugnt, men jag HINNER inte... det är galet. Käkar smärtstillande, precis som sista månaden i våras, konstant för att orka gå upp ur sängen. Det är fruktansvärt! 
Whiplashskadan blir som värst när vi har omslagsväder som vi haft i flera månader nu, höst/vinterväder varannandag... och spänningshuvudvärken blir då ett faktum.

Linus, vår lilla ettåring kräver en hel del nu. Jag älskar verkligen den varelsen men ibland är han lite för mycket. Speciellt när jag mår som jag mår. Igår gick det väl en timma från det att julgranen stod klädd (ja jag vet, men vi kunde inte hålla oss) så pinkade han på den. Sen gapar han om allt, vilket jag vet, det är en spets, men ibland blir det lite  väl... och huvudvärk + högt ihärdigt skall = dubbelt så ont och dåligt humör. 
Jaja det blir väl bättre till våren, då ska jag plugga på distans igen och kan styra dagarna och förhoppningsvis hålla stressen bättre under kontroll.
                    
Vår julgran, knorris, knorris och Magnus, Linus tasspäls, Vackra Kita, Kitas ufostil, snöööö, Linus snygga klor, Lussebullemums igår!  

Idag har jag tränat med Linus och Kita. Kita lämnas korta stunder flera gånger om dagen för att vänja sig, eller snarare för att avdramatisera lämningen och hemkomst. När vi går så är hon lugn, när vi låser så skäller hon men tystnar direkt, sen är hon lugn tills vi kommer hem. Det är alltså inte själva stunden själva som är problemet utan hemkomsten. Hon flippar över och blir uppstressad, så därför går jag ut och in hela dagarna, låser dörren, låter bli, låser dörren låter bli. Och det går faktiskt framåt redan efter såhär kort tid. Vi räknar inte med att kunna lämna henne några långa stunder förrens om flera månader, men det kommer ju... så småningom. Eller så får vi lösa det då. Nu kan ju C ha henne hos sig när jag är i skolan och Magnus jobbar, eller så får hon vara hos mamma eller pappa. Hon är ju så lätt att ta med överallt så det känns verkligen inte jobbigt. 

Hursomhelst, idag har det regnat och blåst hela dagen, förjävligt väder rent ut sagt. Tur man har tomt! Haha, nej men egentligen får vi inte rasta hundarna på tomten, men kissa får dom ju göra. Men men till slut släpade jag mig ut i skitvädret med alla tre. Eddie ville vända efter 20 meter, han effektivpromenerar sig själv när det är skitväder :) 
Kita och Linus tuffade på i full koppellängd och verkade inte bry sig... dock såg Kita ut som ovädret själv med sin vita päls :P

När vi kom hem så duschade Magnus Kita och fönade henne så fint efteråt, samt borstade.

Sen blev det en promenad med Linus, C och Nemo. Linus behöver ju verkligen träna på att gå med andra hundar, att inte få gå först är väl största utmaningen, att inte få kissa överallt, allt helt enkelt inte få göra som yrvädret vill hela tiden... men det gick ju över förväntan, han skällde bara första minuten och sen skötte han sig super!

Kita har ju kassa tänder, men jag tog tandskrapan när vi kom in och fick faktiskt bort det mesta.  Hörntänderna är fortfarande missfärgade men jag fick bort det mesta och sen borstade jag och masserade tandköttet, även om det faktiskt inte blödde så mycket. Har sett värre, absolut mycket värre. Så nu är jag nöjd. Klorna klipptes också, på mindre än en minut. Hon låg så fint i knät och bara tog det lugnt. Himla lätthanterlig hund måste jag säga. Linus blev så himla avundsjuk när jag höll på med henne, han ville också få klorna fixade. Min klotång för STORA hundar är spårlöst borta, så han fick ingen klovård :P Istället fick han leka med ANKAN! Han fick en pipande anka i födelsedagspresent och den är SÅÅÅÅÅ rolig! 

Jaja, blaj inlägg blev det här:P