När livet mestadels består av väntan så är det svårt att leva i nuet, att uppskatta det vi har här och nu. För den stunden har vi ju bara nu, just nu! Vi människor är duktiga på att döma ut händelser, måsten och framförallt det som hänt tidigare! Vår tankekraft är däremot det starkaste vi har. Jag tänker ofta : fy vad jobbigt det är att ta hand om tvätten! Men är det så jobbigt? Egentligen? Det handlar ju bara om att jag inte uppskattat att göra det tidigare, så jag har bestämt mig för att det är tråkigt och jobbigt. Men det är egentligen inte jobbigt, utan jag har låst tanken på det bara.
Vad mer sätter vi upp för gränser för oss själva? Vi gör det troligen mestadels med våra tankar....
Jag rehabar min hjärna, jag behöver det. Mindfulness eller vad man nu vill kalla det. Kontroll över mina tankar och vilka handlingar tankarna styr över, bra shit helt enkelt. Det behövs liksom, för välmåendet.