Rent generellt är jag omgiven av människor jag tycker om, som finns i mitt liv för att deras värderingar och livsval är så bra så jag är stolt över vår vänskap. Men det finns också det där urvalet av människor i mitt liv, som jag inte valt, som bara finns där. Där människorna inte gör aktiva val öht utan bara verkar vara fast i något sorts livstraggel. Inte verkar de ha några drömmar heller, något att eftersträva, eller förverkliga!
Måste man kanske hitta sig själv för att vilja något? Eller hittar man sig själv när man vill och eftersträvar något!?