Igår firades INTE Linus... det blev helt enkelt för mycket kaos i livet igen. Han var med mig hela långa dagen, tror vi var hemifrån 9 timmar igår, varav mestadels i stallet. 
Dagen började vid 6 när Sofie som har stallet ringde. Oboy blödde från munnen. Ok tänkte jag, nyvaken och allt, det är väl en tand, tandköttet eller något sådant. Hennes häst kissade dessutom blod.. och för några dagar sen var en av de större skadad vid hoven.
Hursomhelst, jag åkte ut vid halv tolv med Linus. Gav lunchmat och alla var pigga och så. Inget alarmerande förutom att den yngre d-ponnyn sprang som en galning fram och tillbaka.
Det hängde blodiga slemklumpar från Oboys mun såg jag när jag gick in i hagen. Började ringa runt till veterinärer direkt, fredag och allt, alla ville hem förstår jag. Vid 13 kom Sofie. Vid 13:20 ringde jourveterinären från Hallsberg upp och jag berättade det lilla vi visste, hela boxen var ju nerblodad också.
När jag stod där ute så kommer S springande och säger att hon hittat en tunga.... jag trodde seriöst att jag skulle falla ihop där och då. Vadå tunga?!??!?! Oboys eller? Ja, inne i boxen bredvid.
Kväljningar och tårar som bara sprutade. Nu var det ju kört, fan fan fan, kört, hejdå min älskling...
Men jag lyckades ringa Magnus, som hämtade mamma direkt och kom ut. Skickade meddelande till Carro och hon kom också ut.
Sen kom veterinären också. Lugn herre som lufsade runt utan någon som helst panik. Han tittade på tungan, hittade bitmärken och tittade på Oboy. Oboy gick med på första kollerna och att spolas, men sen ville han inte mer, fick lugnande efter att ha rakats, gud va snäll han var ändå.
Sen fick han smärtstillande och recept. Det såg tydligen bra ut... och veterinären ringde kirurgen på strömsholm och rådfrågade och fick kostråd och sånt åt oss. Herregud, ofattbart, hästen, min älskade Oboy har ingen tunga länge!! Han som är goaste pussgurkan kan inte pussas längre...
Hursomhelst, vi ger ju inte upp, inte han heller. Smärtstillande gel 2 ggr dagligen och sen får han lusern uppblött eftersom han har svårt att äta hö. Det är ett himla pyssel men det är det värt. Många turer fram och tillbaka blir det nu.

Älskade lilla häst, måtte han klara detta!

Och Linus fick beröm förresten, duktiga bästa Linus som hänger med på allt och bara är så underbar.