Varför kan det aldrig bara vara lugnt för? 
Det är något nytt eller gammalt att fundera över varje dag faktiskt. 
Agria är låååångsamma med att besluta om de kommer livskadeersätta Kittchen. Tycker inte att det är roligt att åka ut och se henne nu. Hon ser verkligen ut att ha gett upp :( Ögonen är trötta! Men hon rör sig bra även om hon är stel, men så har hon bara stått nu i flera veckor. Enda gången hon springer är när hon blir själv i hagen och någon rider förbi. 
Har ivf planerat hur det ska gå till, kommer boka dag och tid, åka ut och ta in henne och borsta och pyssla. Sen lämnar jag över henne till K som leder ut henne och sen stannar hon på stallplan tills det är över. Vill veta att det gått rätt till. Själv kommer jag åka innan hon leder ut henne, vill inte vara kvar då. Blir så skakig av sådant så kan inte köra hem då. Usch usch usch! 

Idag hämtar vi hem Linus. Får se hur det går med grabbarna nu igen. Blir munkorg alternativt grind mellan dem tills det lugnat sig. Många långa promenader varje dag också. Gå, gå och gå brukar vara bästa medicinen mot gruff, tycker jag. Lär väl gå ner några kilo på kuppen också :) Är både nervös och lugn, men vi kan ju inte ha honom på pensionat hela livet heller, även om han har det toppen där. Annika använder honom dagligen i flocken så han får jobba för sitt uppehälle där. 
Pga allt som varit nu under sommaren så blir det ingen agilitykurs, men jag har anmält honom både till en tävlingslydnadskurs och en rallylydnadskurs, så får vi se om vi får plats på någon av dem:) 

Sen väntar jag på ytterligare en försäkringsfråga som ska avslutas. Gah, att försäkringsbolag ska vara så låååååångsamma. Hursomhelst om jag får pengar från det så har jag väldens bästa överraskning på gång åt familjen, tror alla tre kommer studsa av glädje och ev kanske det blir en glädjetår :) Hihi, hoppas hoppas hoppas det blir så :)