... att plugga alltså. Så fort jag får massa att göra så vill jag inte göra något alls. Det är INTE bra. Och det där med att ha flera dagar på sig, det är ännu värre, eftersom jag är en sådan däringa männska som tycker att jag har massa tid på mig och sen kan vänta lite och SEEEEN kan jag göra det.....

Det är så himla mycket roligare att börja dagen med att släppa ut fyra glada hästar. Eller ja, den största som heter Fagge är ju en fd misshandlad häst med div åsikter om hur saker ska göras. Men vi börjar komma överrens han och jag, eller han har skött sig jättebra varje gång jag släppt ut eller tagit in. Men det gäller ju att man tar det lugnt och iakttar honom.
När han är ute så är det dags för illbattingen som bet av tungan på Oboy, han är steppig, lite stressig och har massa idéer om att nafsa när man sätter på täcket, alternativt drämma in hoven i boxväggen, alternativt slå med huvudet. Väldigt harmoniskt, oh ja, men han flyttar på fredag och ingen är väl mer nöjd med det än jag.

Efter dom grabbarna (som går ihop) så ska Taimi ut, det är S:s gamla 27-åring som idag var inlåst. Det gick inte att få upp låset, jag bände, slog och svor på skiten och till slut gick det... och hon bara stod där och tittade på mig som om jag var ett ufo :) Sist men inte minst så fick Oboy komma ut (tar iof alltid dom i samma ordning), han lufsade ut i en himla fart och gick direkt till hö-högen. Dessutom har han nu sen i fredags ätit hela nattransonen av hö och idag hade han bajsat tre stora högar inne, till skillnad mot en som det varit sen olyckan.

Med andra ord så har han hämtat sig mirakulöst snabbt, även om det krävts en massa energi, pengar och trixs från oss och S. Hon har verkligen hjälpt till massa! Så härligt att man kan ställa upp för varandra.

Nä nu ska jag plugga! SKA plugga! MÅSTE plugga!

Linus sköna stil :)